10.days.left.

Idag packade jag klart det mesta, stängde slitsamt igen väskan och vägde den.
19,04 kg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Trodde det var ett skämt. Maxvikten är 20 kg och jag har inte lagt ner allt jag ska ha med än... Det kändes ju superbra! (läs: IRONI) Jag fick helt enkelt sätta mig ner och packa om! (Okej, packa om var väl att ta i, jag tog bort en kofta och en klänning men la dessutom i en ny klänning sen, så det kanske inte gjorde så jättestor skillnad.)

Nu vet jag inte vad jag ska göra för jag har ju redan tänkt igenom varenda plagg och offrat tröjor som jag egentligen vill ha med mig... Det blir väl så att jag får ta en liten resväska som handbagage...
Lilla jag med TVÅ resväskor alltså!!!
Det blir nog fint/lätt/smidigt/perfekt...

Aja, är fortfarande lika taggad i alla fall! Ensiffrigt imorgon då.

My family and job.

Har tänkt berätta lite om familjen jag kommer bo och jobba hos det kommande året.

Familjen består av föräldrarna Clare och George och deras tre söta barn! Eliot (10 år) är äldst, därefter kommer Orla (8 år) och sist och minst lilla Magnus (2 år)! Ja, han heter Magnus och ja de är från England, haha. Hur som helst så kallas han för Gus och kolla själv, han är sötast i världen!!!

Orla och Eliot.                                 Clare och George.                          Gus.

Mitt schema är ganska chill. Jag kommer jobba 5h/dagen alltså 25 timmar i veckan (jag är ledig på helgerna). Mina arbetstider är en timme på morgonen mellan 8-9 och sedan på eftermiddagen mellan 3-7. Utöver det så kommer jag även att sitta barnvakt ca 3 kvällar i veckan.
Mestadels kommer jag vara med Eliot och Orla på eftermiddagarna, men efter ett tag när Gus har lärt känna mig och sådär så kommer jag troligtvis att utöka timmarna lite och ta hand om honom några timmar på dagen ibland.

De stora barnen verkar hur goa som helst. Orla älskar att sjunga, dansa och spela teater och Eliot spelar gitarr, trummor och dansar. Perfect for me!!! De har redan sagt att de vill ha hjälp med några låtar på gitarren så I'm ready! Dessutom gillar båda två att laga mat så förhoppningsvis kan jag få lite hjälp i köket om det behövs, haha.
De börjar skolan dagen efter jag kommer dit, så det blir full rulle direkt! Det känns dock rätt skönt att komma in i rutinerna med en gång. Den första veckan kommer jag ändå spendera rätt mycket tid med Clare och Gus eftersom Gus inte börjar på sitt daghem förrän veckan efter. Det känns bra för då har vi tid att lära känna varandra. Vi planerar att åka runt i London de första dagarna vilket ska bli jättekul. Clare har sagt att hon ska visa mig Gus favoritställen! :)

Hela familjen kommer och hämtar upp mig på flygplatsen vilket är superkul. Jag ser verkligen fram emot att träffa dem!!!!
Jag är såååå exalterad över hur allt kommer vara.... Hur huset kommer se ut, hur mitt rum kommer se ut, hur själva jobbet kommer vara, hur barnen kommer vara och LONDON så klart!!! Har ju aldrig tidigare satt min fot i den staden och med tanke på mitt lokalsinne så tackar jag Steve Jobs från botten av mitt hjärta för att han fixade GPS i iPhonen!
Nej men seriöst, jag ser verkligen fram emot det här året. Tror det kommer bli hur bra som helst.

Elva dagar kvar nu då. Elvaelvaelvaelva.

How it all began.

Tänkte berätta lite om hur allting började och hur det var under processen innan jag fick en familj.

Det var april, två månader kvar till studenten och jag och Matilda satt på Sturegymnasiets lilla bibliotek och funderade på framtiden. Vi hade privatekonomi tillsammans och det hände att vår lärare sa att vi fick gå iväg och jobba själva för att skriva en budget/planera en fest/placera pengar i olika fonder. Haha...

Hur som helst, det ÄR mycket enklare att plugga när man sitter ensam hemma med bara böckerna i jämförelse med att sitta med en vän i skolan. Så jag kan medge att det inte blev så mycket budgetskrivning på de där lektionerna. Vi började istället drömma oss bort till London.

Och helt plötsligt var vi båda fast beslutna om att åka till London i höst.

Men vad skulle vi göra där? Två alternativ fanns för oss: Jobba eller vara Au pair.
Vi började söka på internet, skrev för- och nackdelar i våra anteckningsblock och försökte till och med lotta fram ett svar. Tiden gick och förutom att förstå aktier och fonder så bestod de där privatekonomi-lektionerna mest av London-tankar. Och några veckor senare insåg vi båda att Au pair var det som kändes rätt.

Några andra klassisar skulle också till London och jobba som Au pairer så vi sökte genom samma organisation som de: Swedish Connection. Det var dock rätt mycket papper som skulle fyllas i men som tur var så var det maj och vi hade nästan inga lektioner eller något plugg kvar. 

Så vi tog våra datorer och staplade oss iväg till Espresso House. Över en fika fyllde vi i "Application form" och översatte våra CV'n till engelska. Sedan körde vi vidare till polisen för att fixa utdrag ur registret, ringde och åkte runt till vårdcentraler i hopp om att fixa frisk-intyg och fick fina karraktärs- och barnpassnings-referenser. "Dear family"-breven blev skrivna, vi fick betygen översatta till engelska och lyckades välja ut två ego-bilder att skicka med. Sedan postade vi brevet och allt började på riktigt. (Mitt i allt detta lyckades jag även gå Balen, bli pirrig i magen, umgås med min syster som var på besök i Sverige, Camp Sture & friskolorna, jobbajobbajobba i studentkommittén, fixa inför Hultsfred och ta Studenten.)

Jag mailade en del med Marie som har hand om organisationen, och vi pratade på Skype i ca en timme så hon fick lära känna mig. Sedan började hennes match-making där hon skickade ut mina papper till familjer hon trodde att jag skulle passa i!

De följande veckorna var det enda jag hade i huvudet "Au pair". Jag mailade med olika familjer och bestämde Skype-tid, jag mailade med Marie för att diskutera samtalen och så var det själva samtalen såklart.

För mig tog det ungefär en månad innan jag hittade rätt familj!

Jag pratade med fem olika familjer under den tiden. De två första kändes bra men jag var rätt nervös när jag pratade med dem och det sa inte direkt klick från någon sida. De två andra familjerna kändes ännu bättre men det fanns nackdelar som gjorde mig osäker. Men när jag pratade med femte familjen så klickade det direkt! Efter att jag hade pratat med dem så kände jag att det inte var någon tvekan om saken! Även fast jag skulle prata med en annan familj senare den kvällen så hade jag redan bestämt mig för att de här var den familjen jag ville ha.

Därför blev jag överlycklig när detta mailet rullade in någon halvtimme efter vi lagt på:

Den kvällen var jag superlycklig. Drabbas fortfarande av något slags lyckorus varje gång jag får mail från dem. Och nu är det bara 12 dagar kvar och jag har London-feber och längtar ihjäl mig precis hela tiden!!!!

Two weeks left.

Idag är det två veckor kvar tills jag åker.
Längtarlängtarlängtar, men det känns som att tiden står still.

Min lila resväska står framme och jag försöker packa lite varje dag.
Min första tanke om packningen var "Det här kommer aldrig gå" men sedan tänkte jag ändå att det inte var så mycket jag behövde få med. Jag strök några onödiga punkter på packlistan, strök några till som jag ändå kan köpa där och försäkrade mig om att det skulle gå bra.
Men nja, man ska nog alltid lita på sin första tanke... Det är kaos. Min väska är i princip full, jag packar ut minst en tröja varje dag för att få plats med annat samtidigt som jag hela tiden kommer på fler saker jag vill ha med mig. Och jag har inte ens lagt ner allt jag måste ha med! Har till exempel inte lagt ner några skor eller klänningar än och just nu känns det som att jag får lämna kvar de där böckerna jag vill ta med... Jobbigt liv? Ja.

Nej nu ska jag drömma om London och lyssna på finaste Markus Krunegård!!!!

Bild lånad från: http://weheartit.com/entry/35212784

The first one.

Jag satt och fikade med mina vänner Isabell och Anna förra veckan, då Isabell sa att jag borde starta en blogg nu när vi kommer bo i olika land. Först var jag tveksam, men sen tänkte jag varför inte? Visst har starta-blogg-tanken slått mig många gånger i mitt liv, men det har liksom aldrig blivit av. Nu är jag ju dock nästan den enda tjejen i hela världen som inte har någon blogg och eftersom jag ska flytta till London och få ett nytt och spännande liv: Here I am!

Det här är min första blogg (om man inte räknar min hemliga blogg som jag hade för många, många, många år sedan). Jag ska försöka skriva ofta, inte vara allt för tråkig och visa fina bilder på storstaden, mina kids och allt annat.
För ja, jag ska alltså flytta till London och jobba som au pair i ett år. Om 15 dagar står jag där på Kastrup!!!!! Blir galen när jag tänker på det. Jag ska flytta hemifrån, från tryggheten, huset och staden jag alltid bott i, till ett land jag aldrig varit i, till en familj jag aldrig träffat - så många mil bort. Panik x1000 samtidigt som jag längtar ihjäl mig och bara kan tänka ”FJÄRDE SEPTEMBER”.

Jag lovar att berätta mer om min London-familj snart. De sa klick första gången jag pratade med dem och de verkar hur goa som helst.

Kramis på er som tog er tid att läsa mitt lilla inlägg!!