How it all began.

Tänkte berätta lite om hur allting började och hur det var under processen innan jag fick en familj.

Det var april, två månader kvar till studenten och jag och Matilda satt på Sturegymnasiets lilla bibliotek och funderade på framtiden. Vi hade privatekonomi tillsammans och det hände att vår lärare sa att vi fick gå iväg och jobba själva för att skriva en budget/planera en fest/placera pengar i olika fonder. Haha...

Hur som helst, det ÄR mycket enklare att plugga när man sitter ensam hemma med bara böckerna i jämförelse med att sitta med en vän i skolan. Så jag kan medge att det inte blev så mycket budgetskrivning på de där lektionerna. Vi började istället drömma oss bort till London.

Och helt plötsligt var vi båda fast beslutna om att åka till London i höst.

Men vad skulle vi göra där? Två alternativ fanns för oss: Jobba eller vara Au pair.
Vi började söka på internet, skrev för- och nackdelar i våra anteckningsblock och försökte till och med lotta fram ett svar. Tiden gick och förutom att förstå aktier och fonder så bestod de där privatekonomi-lektionerna mest av London-tankar. Och några veckor senare insåg vi båda att Au pair var det som kändes rätt.

Några andra klassisar skulle också till London och jobba som Au pairer så vi sökte genom samma organisation som de: Swedish Connection. Det var dock rätt mycket papper som skulle fyllas i men som tur var så var det maj och vi hade nästan inga lektioner eller något plugg kvar. 

Så vi tog våra datorer och staplade oss iväg till Espresso House. Över en fika fyllde vi i "Application form" och översatte våra CV'n till engelska. Sedan körde vi vidare till polisen för att fixa utdrag ur registret, ringde och åkte runt till vårdcentraler i hopp om att fixa frisk-intyg och fick fina karraktärs- och barnpassnings-referenser. "Dear family"-breven blev skrivna, vi fick betygen översatta till engelska och lyckades välja ut två ego-bilder att skicka med. Sedan postade vi brevet och allt började på riktigt. (Mitt i allt detta lyckades jag även gå Balen, bli pirrig i magen, umgås med min syster som var på besök i Sverige, Camp Sture & friskolorna, jobbajobbajobba i studentkommittén, fixa inför Hultsfred och ta Studenten.)

Jag mailade en del med Marie som har hand om organisationen, och vi pratade på Skype i ca en timme så hon fick lära känna mig. Sedan började hennes match-making där hon skickade ut mina papper till familjer hon trodde att jag skulle passa i!

De följande veckorna var det enda jag hade i huvudet "Au pair". Jag mailade med olika familjer och bestämde Skype-tid, jag mailade med Marie för att diskutera samtalen och så var det själva samtalen såklart.

För mig tog det ungefär en månad innan jag hittade rätt familj!

Jag pratade med fem olika familjer under den tiden. De två första kändes bra men jag var rätt nervös när jag pratade med dem och det sa inte direkt klick från någon sida. De två andra familjerna kändes ännu bättre men det fanns nackdelar som gjorde mig osäker. Men när jag pratade med femte familjen så klickade det direkt! Efter att jag hade pratat med dem så kände jag att det inte var någon tvekan om saken! Även fast jag skulle prata med en annan familj senare den kvällen så hade jag redan bestämt mig för att de här var den familjen jag ville ha.

Därför blev jag överlycklig när detta mailet rullade in någon halvtimme efter vi lagt på:

Den kvällen var jag superlycklig. Drabbas fortfarande av något slags lyckorus varje gång jag får mail från dem. Och nu är det bara 12 dagar kvar och jag har London-feber och längtar ihjäl mig precis hela tiden!!!!