Parkhäng.

Idag är det min sista dag med Gus på sexton dagar. Imorse fick jag sovmorgon och började halv tolv. Vi lekte lite, sedan åt vi lunch och självklart somnade han precis innan vi anlände till parken, där vi befinner oss just nu. Jag som hade sett fram emot det här, en fin dag och den sista på ett tag, och så somnar han! Typiskt. Fast rätt soft att sitta här i solen och lyssna på hans snarkningar!

Igår bestämde sig familjen för att Gus och Eliot skulle byta rum. Orkar inte förklara mer än så, men gårdagen bestod i alla fall av att fixa det. Så när Clare tog med Orla och Gus på kalas så fixade jag och Eliot (de två ordningsamma i det här huset) iordning resten. De har ju oräkneligt många böcker som fick bäras upp och ner, vi dammsög och dammade av, fixade med allt möjligt. Och sen har ju Gus ungefär en miljon leksaker i köket (längst ner) som skulle upp till hans nya rum (högst upp). 5 våningar (och jag räknade till 42 trappsteg) och jag gick upp och ner och släpade jag leksakståg och lego. 3 timmar senare såg det någorlunda bra ut, det mesta var flyttat utom kläderna och några av Eliots grejer, så då gjorde jag mat åt oss och vi hade en trevlig middag!

Så nu bor Gus i rummet högst upp, ett rum på ca 45 kvadratmeter, med största sängen i huset (ev samma storlek som föräldrarnas dubbelsäng) som han inte ens kan ta sig upp i själv, med världens fetaste fönster med utsikt över taken, och hur mycket plats som helst att leka på.
Ganska löjligt tycker jag egentligen. Men det är väl bra att det finns ett lekrum nu och om det makes them happy så okej. Tänker inte direkt flytta tillbaka allt nu!! Jag lär ju dock få sitta med babymonitorn i örat de kommande babysitsen, inte en chans att jag skulle höra honom i det isolerade rummet högst upp.

Om några timmar så åker familjen till mormorn och min semester börjar. Ska bli så kul! Och om vädret fortsätter vara som idag kan det knappast gå fel. Jag hoppas att Gus inte är allt för ledsen när han vaknar för jag är taggad på att spela fotboll nu.

På återseende!
/hon på bänken i Queens park med en sovande pojke i vagnen bredvid

Leona Lewis!!!!

Ödet och timing är allt man behöver ha för sin sida för att få en bra dag.

Jag och Matilda hade inte ens bestämt vad vi skulle idag när vi vaknade imorse. Vi funderade på att dra till ett museum men valde i sista stund att ta bussen till Westfield istället. Där gick vi runt i lite småaffärer och rätt som det var så kom någon som jobbade på bodyshop fram och frågade om vi ville träffa och ta kort med Leona Lewis "för hon kommer hit om en kvart". EHHHHH. Sånt där händer liksom inte!!!! Men klart vi ville det! Vi stod i kö ett tag, vi var verkligen i chock! Båda lite smått arga på oss själva över att vi var ofixade och såg ut som två små troll... Haha. Men mest allmänt uppspelta över att vi snart skulle få träffa en världskändis. Leona Lewis liksom!!!

Och ja. 

Herregud. Även fast vi väntade rätt länge så var jag helt oförberedd och visste inte alls vad jag skulle säga.

Min hjärna var på högvarv och när jag gick fram till henne var det enda jag tänkte "JAG MÅSTE SÄGA NÅGOT, jag kommer aldrig få den här chansen igen" vilket ledde till att jag typ stod och babblade på. Om jag inte minns allt för fel så lät vår konversation lite såhär:

Leona: Hi, how are you?

Jag: I JUST WANT TO TELL YOU THAT YOU ARE SO AMAZING, you have an amazing voice and I love your music *blablabla* osv

Leona: Naw that's so sweet, thank you... *säger thank you typ tio gånger*

Leona: What's your name?

Jag: Camilla

Leona: Can you spell it out for me? *skriver autograf*

Jag: C. A. M..........i 

Leona: Sorry?

Jag: *inser att jag sa "i" på svenska* *svart i hjärnan* *får tillbaka förståndet* I. L. L. A.

Leona: Thank you *skriver* So where do you come from?

Jag: Sweden

Leona: Oh Sweden! *säger något oföståeligt, typ "humädu"*

Jag: *kollar frågande på henne*

Leona: Haha, I was trying to say how are you in Swedish!

Jag: Ohh!!! Hur mår du!

Leona: Hur mår du?

Jag: Yes hehehhehe

*är i chock över att jag står och pratar med henne*

*fotar med henne*

Leona: Thank's for coming to see me!

Jag: *ingen aning om vad jag sa*

får min iphone, väska och går

SLUT

Haha, sjukaste någonsin typ. Fattar inte att vi har lyckats träffa så många kändisar sen vi kom hit. Fine att vi har stått utanför galor och lyckats se en del, men sånt här är bara galet! Vi hade verkligen kunnat befinna oss var som helst i hela London idag men drog till Westfield helt ovetande om att Leona Lewis också skulle dit. Det enda jag kan säga är: TIMING och ÖDET! Har gått runt och lett hela dagen!!!

Three days left.

Jobbet rullar på precis som vanligt förutom att det just nu är väldigt slappt. Pojken på bilden sover en del och annars är han trött och kollar på tv så det har inte blivit så mycket lek på sistone (tjiho!). Trots det så är jag lite småtrött på det här jobbet nu och jag kan glatt meddela att det är TRE jobbdagar kvar till SEMESTER!!! Då blir jag ledig och ensam hemma i en vecka och efter det så åker jag ju hem till Sverige i nio dagar. Ska bli så himla skönt och kul!!! Och sen får vi ju inte glömma att imorgon är det en vecka kvar till min födelsedag! Min första födelsedag som jag inte är i Halmstad eller Sverige. Tråkigt och ensamt kan man tycka, att inte bli väckt av föräldrarnas sång eller mammas goda jordgubbstårta. Men jag tycker det ska bli rätt roligt faktiskt, just för att det är annorlunda liksom! Ska vakna upp och känna mig speciell och sedan ha en riktigt grym dag! Har börjat planera lite smått vad dagen ska innehålla, och det kommer nog bli hur bra som helst. Och om inte så ska jag ju fira mig hemma några dagar senare med släkt och familj, säkert litegrann med mina fina vänner med och när jag kommer tillbaka till London så ska vi fira lite här också.

Nu ska jag njuta av att vara 18 år en sista vecka. Hihi. Godnatt!

My sisters birthday.

Idag är det min underbara storasysters födelsedag!!!

Jag och min syster har alltid stått varandra väldigt nära. När vi var små så brukade vuxna prata om oss som syskonen som aldrig bråkade. Klart vi bråkade ibland, men vi var faktiskt något utöver det vanliga! Trots att det skiljer 6 år på oss så har vi alltid varit väldigt nära. Hon har alltid tagit hand om mig, hjälpt mig med så mycket, lärt mig så mycket. Utan henne hade jag av hundra olika anledningar aldrig blivit den personen jag är idag.
När jag var i 4-årsåldern så lekte vi skola varenda dag när hon kom hem från (den riktiga) skolan, och då lärde hon mig att läsa/skriva/räkna. Utan det hade jag aldrig hoppat över en klass, vilket hade lett till andra vänner, ett annat liv, och då hade jag aldrig befunnit mig i London just nu. Och det är bara en liten sak av allt hon har gett mig. 
Vi växte aldrig ifrån varandra med åren, hon fanns alltid kvar vid min sida. Och efter alla tidiga morgonar när jag tvingat upp henne för att leka med mig, efter alla kvällar då jag tvingat henne städa mitt rum för jag inte velat göra det själv, efter alla gånger jag bara var en jobbig liten unge, så har hon gång på gång ställt upp för mig. Och fortsatt ge mig all sin kärlek.

Hon är världens bästa syster och det är jobbigt att vara så långt ifrån henne.
Jag saknar henne så mycket varenda dag. Men jag är också så otroligt glad för hennes skull och så otroligt stolt över allt hon har åstadkommit där på andra sidan jorden. Hon har alltid varit och kommer alltid vara en förebild för mig.
Och som tur är såt finns det ju skype, facebook, sms och allt man behöver för att klara sig. Och jag vet att vi är och förblir bästa vänner. Forever and ever and ever and ever. GRATTIS SANNA!!!!! 25 år. 
*skickar tusen miljoner kramar* <3

The british popmuseum /200 days.

På vår tvåhundrade dag i London åkte vi till the British museum of popmusic,
som ligger i den gigantiska O2-arenan. Lite såhär såg det ut:

(världens bästa låt <3)

Där fanns också ett stort musikrum där man kunde spela trummor, gitarr, bas, keyboard m.m.
Allt var inkopplat och man hade hörlurar, här sitter till exempel Matilda och trummar på som bara den
utan att någon annan hör!

I ett litet rum bredvid kunde man välja bland några kända låtar och sjunga i mic med hörlurar.
Jag och Matilda tog i allt vad vi kunde till Bohemian rhapsody, det lät nog oerhört fint...

När vi var färdiga där så åkte vi in till en italiensk restaurang och åt lunch/middag.
Låt oss säga så mycket som att det blev försenad mat och lite väl mycket apelsinjuice för min del,
men gott var det. Och drinks var on the house! 

På kvällen var det dags att vara babysit. Igen. På en lördag. Alltid på lördagar......
Men det var helt okej, hade det ändå rätt mysigt med Gus.

Och TVÅHUNDRA dagar. Kkan inte förstå hur fort tiden har gått och att jag har bott här så länge! Crazy!

Dålig_bloggare_94

Jag vet inte varför jag har blivit så dålig på det här bloggandet. Imorgon är det min systers 25-årsdag och då väntar en våffla (våffeldagen får inte glömmas), gym och jobb. Men jag ska också berätta om helgen: hur vi firade 200 dagar, var på The british museum of popmusic, drack apelsinjuice osv osv osv.

Sista jobbveckan börjar imorgon med, sedan blir det lov och snart kommer jag hem på besök. Finfint! Godnatt!

Känslor och tålamod och barn.

Så många gånger på sistone har jag tänkt att mitt tålamod har no limit. Jag menar, jag hade aldrig varit med en 2-åring innan jag flyttade hit. Jag hade aldrig fått hantera barnskrik och hade ingen aning om hur jag skulle göra det. Men jag antar att jag fått en del kött på benen under den här tiden, för ibland känns det verkligen som att jag kan ta hur mycket som helst.

Som igår till exempel, jag har nog aldrig sett Gus så trött förut och han var ett rent helvete. Hans mamma var inte hemma och när hans mormor försökte hjälpa till så sa han att han ville ha mig. Smickrande? Lite. Jobbigt? Ja. Oavsett om han var med mig eller mormorn så skrek och grät han konstant i en halvtimme efter sin mamma. Och när det äntligen tog slut och jag kunde andas lite så kände jag mig typ känslomässigt rubbad. Jag förstår verkligen inte att jag kan ta så mycket. Att han skriker och skriker och skriker och jag fortsätter vara glad och om och om igen försöker få honom på bra humör/lugna honom. Att jag fortsätter prata med den där glada rösten fast jag försökt och försökt och det aldrig tycks ta slut. För ett halvår sedan hade jag stått ut i max två minuter och sedan hade jag gått in på mitt rum och skrikit rakt ut. Men nu bara är jag där. Det kanske är bra att jag kan ta så mycket, bra att jag inte ger upp, men det känns ju typ som att jag har slutat känna saker.
Och när helvetet äntligen tar slut och han slutar gråta så tittar han på mig och säger "Camilla, can you sit with me?". Och han är så söt och det spelar ingen roll att jag egentligen vill dra därifrån och stänga in mig på mitt rum, för självklart säger jag ja och sitter och tittar på världens lamaste tv-program med honom. Barn är så otroligt manipulativa. Så otroligt jobbiga, dom kräver så jävla mycket. Men ändå så känner man sån enorm kärlek till dom så ingenting spelar någon roll ändå. Och det är något som jag ibland önskar att jag inte gjorde, för även fast det kommer vara jävligt skönt så kommer det inte vara lätt att åka här ifrån om några månader.

Nu är det i alla fall äntligen fredag, men tyvärr har det inte varit min dag hittills. Eller ja, i början av veckan blev jag förkyld och jag har mest stannat inne de senaste dagarna, så jag var inte överlycklig när jag vaknade imorse och insåg att jag fortfarande var hostig. Sedan skulle Gus såklart vara jobbig och vägra klä på sig...

Och efter alla mina tankar om att jag inte har någon gräns, så fick jag det bekräftat idag. Den finns där, för den här gången var det riktigt nära kan jag lova. Kanske var det efter att jag stod ut med så mycket igår, för SÅ illa var det nog inte imorse, man jag kunde bara inte ta det. Klockan tickade, jag ville bara få honom i vagnen och gå, men kunde inte ens få honom att ta på sig byxorna. Och efter att ha sprungit runt på hela nedervåningen och försökt ett antal gånger, så kände jag att det var nära att brista. För några sekunder stannade jag upp, tänkte "jag pallar inte mer" och ville bara gå upp på mitt rum och gråta. För första gången på så himla lång tid kände jag att jag inte orkade mer, att jag inte ville vara glad längre, för det var så himla längesen jag verkligen kände något sist och lät mig själv vara ledsen.
Och i sådana här stunder vet jag inte om det är timing, om det är ödet, om det är Gud eller om det bara var att Gus såg något i mina ögon... Men han kom springandes från bordet han gömt sig under, utan förvarning slängde han sig i mina armar och sa "I LOVE YOU CAMILLA". Och då blir man varm i hjärtat ändå, och sedan klädde han på sig duktigt, satt sig i vagnen och vi gick till hans dagis och allt var som vanligt.

Och nu är jag allmänt hostig och seg och måste gå och hämta honom... nu! Sedan väntar sju långa timmar och jag hoppas att dom blir bra. Hoppas av hela mitt hjärta att det här blir en bra dag för jag vet inte hur mycket jag orkar ta idag... När jag slutar ikväll skiter jag i att jag är förkyld, då ska jag bara ut och göra något riktigt kul!

Idag saknar jag min mamma, pappa och syster lite mer än vanligt.
Och vill även passa på att säga ett offentligt FÖRLÅT till er tre för vad ni möjligtvis kan ha fått stå ut med när jag var två år. <3

Whoever said that money can't buy happiness, didn't know where to shop.

En av de allra bästa sakerna med den här staden är shoppingen.
Det finns så många bra affärer med fina kläder som inte har allt för tuffa priser för plånboken!
De senaste månaderna har jag rustat upp mig en del inför varmare väder.
Jag har så mycket fint i mitt lilla sortiment just nu som jag ser fram emot att använda.

Det här är close ups på mina favoriter i garderoben just nu!

Monday again.

Vi började veckan på Joe and the juice och läste lite i högskolekataloger.

Den här kursen tyckte jag lät intressant!

(skrattade så jag fick tårar och helt seriöst, läser någon det?!)

På dagen var det regn, regn, regn.

Så typiskt, när man bara någon dag innan diskuterat att "Det regnar ju inte alls mycket i London".
Jag gav mig ut för att hämta Gus och Eliot, och jag kan lova att jag såg ut som en dränkt katt när jag äntligen kom hem en bra stund senare. Men annars var det en allmänt bra eftermiddag med glada barn och en glad Camilla.

Matildas värdmamma hade biljetter över till en Comedy club som vi fick!

Så vi spenderade kvällen genom att dricka Smirnoff ice och lyssna på komiker.

Lite knepigt att hänga med på allt så klart, men några av dom var jätteroliga så det blev en del skratt.

Sedan var den dagen förbi. En bra måndag!

Olivias besök i London.

Olivia har varit på London-besök de senaste dagarna och vi har haft jättekul. Men innan jag berättar om det så måste jag berätta om morgonens pinsamma händelse... Åh.

Har nog aldrig gått upp såhär tidigt en söndag i London förut (hehe), men halv nio var jag uppe och åkte strax efter det till Olivias hotell. Vi skulle äta frukostbuffé tillsammans, men innan dess skulle jag komma upp på hennes rum där även Matilda befann sig. Så ja, Matilda smsade för att säga vilken våning och vilket nummer rummet var. Jag gick upp, letade fram dörr 408, knackade på den på ett roligt sätt (vet verkligen inte hur jag ska förklara detta i skrift, men ni fattar) och väntade. Ingen öppnade, jag knackade samma "ramsa" igen fast lite högre knackningar den här gången. Började undra varför de inte hörde mig, så knackade hårt en gång. Och då gled dörren sakta upp och ett sömnigt ansikte såg på mig... En medelålders, nyvaken man som gömde sin icke-påklädda-kropp bakom dörren. "I think it's the wrong room" sa han, och jag, som typ var i chock, sa "SORRY" och gick. Eller ja, helt ärligt så kommer jag inte ihåg vad det var jag sa, jag ville bara sjunka genom jorden. Så himla pinsam och dum jag kände mig!!! DUMMA MATILDA som hade råkat skriva 408 istället för 409........ Men men, vi har skrattat åt det så himla mycket, för okej, jag erkänner att det var ju sjukt kul... I framtiden kommer jag i alla fall inte knacka när jag är utanför folks hotellrum, utan ringa och be dom öppna... :)

I alla fall!! Det har varit väldigt kul att visa runt Olivia lite av highlightsen i London, och hur våra liv ser ut liksom. Här är lite av det vi haft för oss:

1. Vi åt världens största pannkakor på My old dutch Pancake house.
Olivia hade chokladglass på sin, Matilda hade persika och på min var det nutella. Mums!
2. Vi gick på musikalen "A chorus line"! Den var jättebra, alla som var med var så otroligt talangfulla.
Och när de sjöng "What I did for love" så föll en tår. Ger den nog fem stjärnor asså!
3. Vi tog med Olivia till vårt bästa frozen yoghurt -ställe.
(Det får man verkligen inte missa när man är i London)
4. Vi åt afternoon tea på ett lyxigt hotell nära Covent garden. Supergott och mysigt avslut på helgen.

Vi har även hunnit med en lång shoppingtur på Primark där vi alla gick lösa. Jag fyndade och fick med mig fyra fina grejer för bara £16. Så himla nöjd och glad över allt!
Annars så har vi ätit på Byron, varit och kollat utsikten över London vid St Pauls, kollat läget i Covent garden, allmänt strosat runt på Oxford street och hängt hos Matilda när hon hade babysit i lördags.

Jag var också barnvakt i lördags, men det blev en kortis och jag spenderade ungefär två timmar med Gus. Två fullspäckade timmar dock, som bestod av med middag, bad, bedtime och lite gagnam style såklart. Men allt gick bra och jag låg bredvid honom i sängen och läste världens längsta bok, men det var mysigt och vi hade en bra kväll ändå. Sedan städade jag ett kaos-artat kök (jag hade ju inte varit där på ett helt dygn liksom). När föräldrarna och the big kids kom hem så piskade regnet på ordentligt, men snälla Clare erbjöd sig att skjutsa mig hem till Matilda. Himla snällt. Där hängde vi resten av kvällen!

Men nu är det söndag igen och nu har Olivia åkt hem till Sverige. Det var verkligen kul att hon kom på besök! När vi lämnat av henne åkte vi till vårt stammis-ställe där vi inte varit på jättelänge. Vi delade en supergod pizza med parmesanskinka innan kvällen kom och vi begav oss hem. Bra helg!

Thank god it's thursday.

Dagen började med att läsa Dinousarie-böcker med Gus vid frukosten. En stund senare kom Matilda över och vi hade picknick på köksgolvet. Vi spelade gitarr, sjöng, åt jordgubbar och drack te innan vi mötte Sandra och drog till gymmet en stund.

Min jobbdag började med att jag satt och väntade på att de skulle komma hem i en timme. När de kom hem kollade jag på tv med Gus, och det blev en lugn dag utan några större anstängningar.
Olivia anlände till London under eftermiddagen, så när jag slutade på kvällen mötte jag upp henne och Matilda i Piccadilly circus där vi gick ut och åt på TGIF. Bra kväll med god mat och bra sällskap.

Bra torsdag och nu är det snart helg igen! Wiho!

Fin onsdag.

Jag kom precis fram till att jag aldrig börjar mina inlägg genom att skriva hej eller något liknande. (Inte detta heller uppenbarligen men) Hej!

Mina lediga timmar spenderades mestadels i en nyfunnen park inne i stan med Matilda. Sjukt att det kan vara så lugnt bara två minuter från Oxford street. Där satt vi alla fall och åt lunch och diskuterade framtiden. Alla dessa valmöjligheter, när jag tror jag har bestämt mig så ändrar jag mig igen. Aja, det är ju trots allt ingen brådska.

Min jobbdag har varit väldigt bra idag! Den började lite hektiskt med att Gus kissade i soffan. Eh ja, jag blev lite chockad för det har aldrig hänt förut. Men jag blir förvånad över hur lätt jag hanterar sådana här situationer. Det är klart man tänker "vafan" och "typiskt" men sedan är det inte så mycket mer. Gus blir lite sådär gränsen till gråtig för han inser att han har gjort fel och för att allt är blött, och jag säger typ "Oh.... Well, lets go and finish your wee on the loo, I will get you some new pants and trousers" och sen är allt frid och fröjd igen. Intressant det där med barnuppfostring! Och det är så sjukt att man hanterar det så lätt egentligen. Fast varför skulle man bli arg/sur, alla gör misstag och han kissar ju aldrig på sig annars? Haha, aja. Det var inte så mycket mer med det, jag skrubbade soffan med en trasa och det luktade rätt mycket kiss, men ja, sånt får man väl ta.

Annars bestod min eftermiddag av att hämta Orla på skolan, laga mat, fixa tvätten och allmänt småplock i köket. Gus kollade rätt mycket på tv och sedan kom hans mormor förbi och då var han med henne, skönt för mig. Efter maten så åt vi alla cupcakes och Gus ville att det skulle vara hans födelsedag. Så vi låtsades att det var det och övade inför hans riktiga födelsedag. Han fick ett ljus som han blåste ut, vi sjöng för honom och han var så glad. Mysigt!

Jag lämnades ensam med barnen strax efter sex, så då började min babysit kan man väl säga. Jag badade Gus, sedan var det tv och läggdags. Känns som det var jättelängesedan jag la honom sist, men det gick superbra. Han var så himla snäll och duktig, kände verkligen att vi hade kul med. 

Tio minuter efter jag hade lagt honom när jag står i köket så hör jag att han ropar "CAMILLA". Jag går upp till hans rum och frågar om han är okej, och då säger han att hans näsa rinner och att han behöver en näsduk. Haha, så himla söt. Så han fick en näsduk och sedan sa han godnatt och jag gick. Gulle.

Så småningom var det läggdags för de andra två barnen också, och det gick bra. Känns som alla varit så snälla och duktiga idag. Sedan var jag en allmänt bra au pair/människa och tömde en diskmaskin, städade köket tills det nådde perfektion, och även vardagsrummet fick sig en liten omgång. Nu väntar jag på att de ska komma hem för då är det läggdags för mig.

Imorse släpptes Håkans nya singel förresten! Den har gått på repeat rätt mycket idag och den är himla fin. Man blir så glad när ens favoriter släpper nytt för det är så overkligt på något sätt, man är ju så van vid alla de där gamla låtarna man kan innan- och utantill. Så fantastiskt att mina två favoriter i hela världen (Håkan och Noah and the whale) BÅDA släpper en varsin skiva nu i vår!!!

Nu rusar tiden iväg rätt mycket, att vi redan tagit oss igenom halva mars är ofattbart. Många fina vänner kommer på besök den närmsta tiden och jag ska ju hem lite med. Ska bli kul att träffa vänner/familj och fira min födelsedag och ha lite semester. Det blir ju en till vecka i juni då massa fina vänner tar studenten! Ska bli så kul att vara där med dom, och ska även gå på Håkan-konsert och lassa av lite bagage är det tänkt. Sedan är det ju bara en månad kvar innan det är bye bye. Nu blir jag lite stressad så det är nog dags att avsluta...

Två bilder från idag:

Solsken på Oxford street.

Sötaste Gus.

Att fira ett halvår.

Nu har jag bott här i ett halvår och det firades stort i helgen. Vi har gjort så himla mycket kul!

Innan det blev helg på riktigt så fick jag ett fint kuvert. En halvårsbonus!!! Så himla snällt. 

På kvällen så gick vi (äntligen) och såg Life of Pi på bio. Den var i 3D och den var väldigt fin och bra tyckte jag. Att vi åt frozen yoghurt till gjorde hela saken ännu bättre! Bra fredagskväll.

Bild här ifrån: http://img.gawkerassets.com/img/185yz9slbd552jpg/original.jpg

På lördagen gick vi upp tidigt för att åka in till stan och få musikalbiljetter. Och vi lyckades så det var verkligen värt det! Men innan det var dags så gick vi runt i Covent garden ett tag, och sedan gick vi och åt Afternoon tea. MUMS!

Sedan var det dags att se Mamma Mia! Den var jättebra, de är så himla duktiga och sen är ju musiken en klass för sig. Man vill ju bara springa upp på scenen och sjunga med!!

På kvällen var vi hos Matilda där vi åt popcorn och kollade på Melodifestivalen. Hon satt barnvakt men som tur var så sov barnen så vi kunde fokusera på finalen. och ROBIN!<3 Jag älskar honom, jag älskar låten, jag älskar det faktumet att han vann. När han stod mot Yohio i slutet (bästa mot sämsta) så trodde jag att jag skulle smälla av. Glädjerus när han vann! Så fint det var, när han inte fattade och blev så förvånad. Åh. BÄST!

Bild härifårn: http://op.se/image_processor/1.5664343.1362863810!/image/3662773004.jpg_gen/derivatives/wide/3662773004.jpg?maxWidth=670

På söndagen tog vi en sovmorgon innan vi drog till gymmet en liten stund. Där efter åkte vi hem till mig och gjorde i ordning oss inför kvällens SING A LONG bio! Vi skulle se Grease och Matilda var Sandy och jag var Danny! Och.... DET VAR BÄST!! Slog högt över förväntningarna! När jag gick ut därifrån kändes det som jag hade varit på konsert för jag hade knappt någon röst kvar! 

Man fick en påse med grejer som man använde under bion, till exempel så viftade man med näsdukar under de sorgliga låtarna och smällde en smällare i slutet. Och vi fick instruktioner på när vi skulle bua och hylla, eller ställa oss upp och dansa. Det var så himla roligt, en del var utklädda och andra inte, men oavsett vad så levde sig hela publiken in i filmen och sjöng med ordentligt. Man blev så glad! Något jag verkligen rekommenderar!

Sandy och Danny. /bjuder på den

Bästa avslutet på en helg! Älskar verkligen Grease och musiken, speciellt efter gårdagen. Hihi!

Special day with Gus!

När Gus inte har något dagis samma dag som hans mamma ska på skolripp med Eliot, vad händer då?! Inte så svårt att räkna ut kanske. Det blev special day för mig och Gus! Elva timmar ihop och dagen kunde knappast blivit bättre!

Från början hade vi tänkt åka till Hampstead heath men det ville inte vädergudarna.

Regnet stoppade inte oss från att hitta på något extra kul, så vi åkte till Talacre treetops, ungefär Londons version av busfabriken.

Det här var faktiskt första gången jag åkte tåg med Gus själv!

Vi har ju gångavstånd till park, bibliotek, lekplatser och dagis, så det händer inte så ofta. 

Men Gus älskar tåg och jag tror vi båda tyckte det var kul att göra något annorlunda. 

Vi åkte två olika tåg och den första biten var lite väl skakig tyckte han som ni kan se. Haha, sötis!

Tur nog så varade den första tågresan bara i fem minuter innan det var dags att byta.
Definitionen av jobbigt var att bära den där vagnen upp och ner för alla trappor...
Men Gus var i alla fall superduktig och gick vilket gjorde allt lättare.
Här satt vi och väntade på tåg nummer 2, Gus höll hårt i sin lunchbox!

Några stationer senare hoppade Matilda på för hon skulle göra oss sällskap idag!
Superkul verkligen. Och en stund senare så var vi framme, ready to play!
En mindre version av busfabriken skulle jag kalla det, och Gus älskade det verkligen!
Jag och Matilda stod mest utanför och pratade samtidigt som vi höll ett öga på honom.
Han var så duktig så sprang runt och lekte själv en massa!
Ibland så hängde jag/vi dock med. Här åker jag och Gus en rolig rutschkana tillsammans!

Här var vi högst upp på ställningen och vinkade ner till Matilda!

Den här gröna var en ganska läskig rutschkana tyckte vi båda (det var verkligen kolsvart i den).
Men rolig var den, så jag åkte den ett par rundor med honom, hihi.

När tiden var ute och vi även hade hunnit äta lunch, så begav vi oss på tåget hem.

Gus började bli trött (inte konstigt med hur mycket han sprang runt), och det var skönt att Matilda var med och kunde hålla honom i handen när jag släpade på vagnen.

När vi hoppade av sista tåget så hamnade Gus i vagnen och somnade bums.

Planen var att äta cake på vår special day, så vi gick inom Gail's och köpte två bitar cheesecake

som jag och Matilda åt hemma hos mig (och sparade undan åt Gus såklart).

Officiellt godaste cheesecaken jag någonsin ätit!

Sedan var det dags för Matilda att dra hem och ta hand om sina barn,
och för mig väntade en lugn timme med en sovande Gus då jag småstädade och tog det lugnt.
De resterande timmarna bestod av Toy story, lego, tvätt, middag och bad.
Och sedan slog klockan sju och vid det här laget hade Clare kommit hem så då tog hon över.
Men åh vilken himla bra dag jag har haft!!! Garanterat en av de bästa jobbdagarna ever.

I väntat på tåget.<3