Ett kolikbarns bekännelser.

Gus Gus Gus. Han går runt där med sina blonda lockar, sina stora blåa ögon med världens längsta ögonfransar, i söta små randiga tröjor och pyttesmå mjölktänder som visar sig när han skrattar. Ibland blir man nästan kär i honom när han ser på en. MEN YOU DON'T FOOL ME!!!!! Fy faaaaaan säger jag bara. Tror ungen gått och fått kolik.

Igår var nog den sjukaste dagen någonsin. Halva min jobbeftermiddag var hur lugn som helst, jag mosade lite potatisar, det var tyst och lugnt i huset, men så vaknade han strax efter fem.....
Värsta jag varit med om typ, han skrek och grät KONSTANT i en timme. Förstår ni, utan stopp!!! Hans mamma tog hand om honom så jag slapp i alla fall dra lasset själv, men eftersom hon inte heller kunde få honom att sluta så gjorde det ju inte saken bättre.
Efter den där timmen när det väl slutade så dröjde det ungefär fem minuter, sedan började det igen. Sedan slutade det fem minuter, sedan började det igen. Och sedan vet jag faktiskt inte för jag flydde hemifrån (eller ja egentligen gick jag för att babysitta hos Sandra men typ samma sak)...

Och idag så trodde man det hade gått över. Han var supergullig imorse när jag var med honom själv, och i eftermiddags lekte han som vanligt. Men sedan hände något när vi skulle bada som aldrig hänt förut, han bara vägrade ta av sig kläderna och började skrika när jag försökte. Det är verkligen sjukt när man pratar i den där ljusa, glada, vänliga rösten och bara får massa skrik som svar. Tillslut orkade jag inte misslyckas mer så jag gick ner till Clare för att få lite hjälp. Och därifrån började en favorit i repris så att säga... (IRONI!!!) Hon tog av honom kläderna och han gallskrek verkligen, hon lyfte ner honom i badet och han skrek, sparkade, skvätte vatten, slängde iväg en leksak. Jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta, stod bara där som ett fån och ville egentligen bara springa så långt jag kunde så jag slapp höra det där skriket. Hur som helst så fixade jag bara det sista och sedan slutade jag, lämnade glatt honom och stängde in mig på mitt rum. Haha. Så småningom slutade skriket (tack och lov) och nu sover den lilla skrutten. 

Vet inte om allt berott på att han har varit trött efter heldag på dagis, i kombination med att han är lite förkyld. Men om det blir såhär imorgon med så vet jag inte vad jag gör. Blir galen antagligen! Det är så himla jobbigt när man försöker med allt men inget går. Men men. Bortsett från skriket har i alla fall mina två senaste dagar varit lugna, haha... Skönt det! Och min långedag med honom är inte förrän på fredag, hoppas han har lugnat sig tills dess i alla fall.

Don't trust this face!

Half term-vecka.

För det första: jag vet att jag har varit sämst i världen på att blogga på senaste tiden och just nu ligger jag typ en vecka efter allt. Men ja här kommer en liten sammanfattning av hur min vecka har varit!

Måndag:
Att vara tillbaka i London igen efter de där 3 dagarna i Kent, firades med shopping på Monki-rean. (Jag börjar känna mig redo inför varmare väder nu!) Det blev även catch up lunch med Matilda på wagamama och en frozen yoghurt som efterrätt såklart. Fint ska det va!

Tisdag:
Våren kom på riktigt. Min tanke var att sätta mig på Starbucks, men solskenet jag möttes av när jag gick utanför dörren kunde jag inte motså. Jag köpte en frappe och sedan utforskade jag lite nya gator och promenerade till en stor park jag aldrig sett förut. Där satt jag i solen, lyssnade på musik och kunde till och med ta av mig jackan. Det var en sån dag då jag bara tänkte "Åh vad fint livet är!". Hihi!

Jag och min frappe i parken!

Onsdag:
Jag var med Gus från 11-16 och sedan åkte de iväg och lämnade mig ensam med huset i två dagar. Då blev det Brit Awards och sleepover med Matilda som jag skrivit om i ett eget inlägg!

Torsdag:
LEDIG. Vi vaknade upp och åt goda scones och kollade på det senaste glee-avsnittet igen. Lite senare begav Matilda sig och jag drog till gymmet en stund. Dagen var väldigt lugn och skön. Jag lagade mat, tog ett varmt bad, åt god frukt, spelade gitarr och sjöng, kollade på How i met your mother. Förutom att brandlarmet gick igång fem gånger utan anledning vilket gjorde mig riktigt arg (och i slutändan gråtfärdig) så var det en underbar dag. Så skönt att vara ledig, ensam och inte behöva tänka på något. På kvällen var jag babysit hos Matilda (kändes superknäppt haha) så hon skulle hinna träffa sina föräldrar lite. Men det gick bra och blev inte så sent och lite extrapengar blev det ju med.

Fredag:
Jag mötte upp Matilda och hennes föräldrar inne i stan vid elva-tiden. Vi åt på breakfast club och var på Primark. Tanken var att Clare och Gus skulle komma hem vid fyra och att jag skulle börja jobba då, men fick sms om att de inte kom hem förrän vid fem, så jag njöt av ensamheten en stund till! När de kom hem så var det ganska lugnt, jag lagade mat, diskade, badade Gus och sedan hade jag babysit. Då drack jag te, skypade med Anna, sprang i trapporna de gånger Gus vaknade... Men det gick bra!

Underbar brunch!

Lördag:
Skulle dra och gymma klockan nio med Sandra men när jag vaknade tänkte jag bara "No way" och somnade om. Haha. Jag mötte henne lite senare istället och vi drog till Broadway market med Cissi och Linnea. Det var mysigt men himla kallt, så vi hoppade på lite bussar och hamnade tillslut i Camden. Linnea drog hem men vi andra strosade runt i lite affärer och åt tacos på marknaden. Sedan drog vi hem och men träffades igen efter några timmar då Cissi och Sandra kom över till mig. Vi hängde en stund på mitt rum innan vi drog vidare till Camden igen. Där mötte vi upp några andra tjejer och spenderade några timmar på en klubb med temat Soundtrack där vi dansade till bra musik. Bra kväll!

Fina vänner!<3

Söndag:
En välbehövd sovmorgon blev det innan jag träffade Gullis. Vi gick till Kilburn, blev visst lite shopping. Men allt var på rea och väldigt fint, så nu har jag nya träningsbyxor, solglasögon och finaste tröjan!!! Nöjd och glad. Vi gick vidare och handlade innan vi drog hem till henne där vid gjorde en gigantisk lunch/middag och bakade kladdkaka. Sedan kollade vi på Silverlinings (så bra att hennes värdpappa jobbar på filmbolag och redan har alla filmer som går på bio) men vi båda somnade... Aja, rolig dag.

Det har varit så skönt att vara ensam och ledig mer än vanligt, men nu väntar en vanlig jobbvecka för kidsen är tillbaka i skolan. Tiden springer iväg nu, får lite panik när jag kollar i min kalender och saker händer precis hela tiden. Men jag tror det kommer bli en superbra vår, har så mycket roligt att se fram emot!

The Brit Awards.

I onsdags så var det The Brit Awards (största galan i UK) och massvis av världsstjärnor skulle dit, alltså vi med! Inte nog med att vi båda slutade tidigare och alltså var lediga, jag hade även ett tomt hus eftersom familjen hade åkt iväg!

Matilda kom hit och sedan drog vi vidare till den enorma arenan O2. Det fanns två röda mattor, en för allmänheten och en för journalister och de som hade biljetter. Vi stod ju vid den för allmänheten, men lyckades ändå få väldigt bra platser och stod långt fram, nu var det bara att hoppas på att några ville komma och hälsa på sina fans här.

Och ja! Vi hann knappt ställa oss innan alla började skrika och helt plötsligt stod Taylor Swift framför oss! Ganska coolt faktiskt, jag hade verkligen kunnat röra henne om jag hade sträckt ut min hand, och det blev några ganska bra bilder. 

Tyvärr var det inte så jättemånga som kom för att gå på den allmänna mattan, men vi fick se hela One direction och även Olly Murs. Man märker att One direction är Englands stoltheter eftersom alla affärer kryllar av tröjor/koppar/prylar med dom, och ja herregud vad folk skrek. Det kom verkligen som en stor våg och pojkarna kom gående från andra hållet med, så alla skrek och fotade (inklusive mig själv haha) men ingen visste vem/vilka det var som kom. Knäppte av en väldigt rolig bild på Harry Styles och lyckades även filma (såg verkligen inte vad jag själv höll på med, haha) några andra av bandmedlemmarna. 

Meeeen, vi lyckades ju se några till. För saken var den att man såg när alla bilar kom, såg när de steg ur bilen, om man hade tur kunde man även se bort på den andra mattan. En del människor såg man på väldigt långt håll utan att uppfatta vilka det var, men fick sedan reda på (genom röda-mattan-bilder på internet) att det var någon kändis. Vet inte riktigt om man kan räkna det, MEN det var två personer som man verkligen kunde se, att det var dom. Robbie Williams och Justin Timberlake.

Jag minns fortfarande exakt hur Justins ansikte såg ut, och hela grejen när han kom var också sjuk. Han var typ sist, det var ganska många som hade gått och nu stod vi båda längst fram mot staketet. Det var väldigt kallt, mina fingrar hade i princip frusit till is och vi funderade på om det var dags att bege sig hem. Men då kommer en sista bil, någon stiger ut långt där borta, och ALLA börjar skrika. Vid den andra mattan så är alla i extas och vid vår matta så börjar alla skrika/trycka/hoppa. Och folk skriker "JUSTIN" och jag och Matilda kollar på varandra, vet att Justin Bieber är i London just nu. Där drabbades jag av panik och jag var så kall så jag kände att nu var jag nära tårar. Sedan säger någon "Justin Timberlake" och två sekunder efter ser jag honom. COOLT!!! (Men okej, jag erkänner att jag blev lite besviken, men samtidigt så var det ingen bottennapp att se honom direkt.)

Det var nog allt om Brit Awards. Vi begav oss hem till mig och det blev en galen kväll bestående av köttfärssås, en tur med sparcykeln i mörkret, färdig-cheesecake, sång och gitarrspel, nostalgi med gammal musik och vi lyckades även göra världens roligaste film. Hahaha. Den får ni kanske se någon gång, men bara kanske. Grym kväll!!!

Taylor Swift (bilden blev lite knäpp på grund av alla kamerablixtar)

Taylor!!

Harry Styles, hahahha! Lyckades verkligen fånga snyggaste minen!

Söndag på landet.

På lördagskvällen innan jag somnade tänkte jag "Åh, jag sov i en 90-säng utan att tänka på det". Jag kan säga att jag vaknade denna natten av att jag höll på att rulla ur sängen.

Sent på lördagskvällen kom även farmorn och farfarn hem från sin Egypten-resa. Jag träffade dom på söndagsmorgonen vid frukost, och sedan tog vi alla på oss stövlar för att gå ut på en promenad. Det var en blandning av skog och ängar och det blev en del uppförsbackar, men fint var det, och solen sken.

Efter promenaden tog vi en tur in till Canterburry! Vill även påpeka att vi var åtta pers i en bil, jag och Eliot satt i bagaget där det fanns stolar man kan fälla upp, coolt var det, haha! Sedan gick vi för att se ett väldigt stort och vackert katedral. Säger som Clare: man kunde tro man var i Paris.
Sjukaste av allt var att farmorn och farfarn hade gift sig där! Helt sinnessjukt, jag börjar helt seriöst undra hur viktiga/rika de är...? Sjukt häftigt i alla fall, det var verkligen enormt.

Efteråt var det dags att äta lunch. Första plan var en marknadsplats men en liten trappa upp låg restaurangen. Ut genom fönstret kunde man se världens första järnväg och även första loket var på plats att kika på.
Nu väntade en trerättersmiddag! Kan ju säga att jag tog för mig, haha, hade ju aldrig ätit på sådär om jag hade betalat... Jag provade musslor för första gången, huvudrätten blev lamm och slutligen en underbar "hot chocolate fondant" som smälte i munnen på mig.

Lite senare drog vi tillbaka till huset, och därefter åkte vi hem till London igen.

Den här gången hade vi tur och det gick himla fort, bara 2 timmar tog det.

Och känslan att komma hem... HOME SWEET HOME!<3

Lördag på landet.

Nu var det dags att gå på 70-års lunch!
Jag hade inga speciella förväntningar, men hade i alla fall på mig en fin klänning, och Gus var otroligt söt i sin skjorta.

Efter en halvtimmes bilfärd så anlände vi och oj. Redan där kom första chocken! 
Det enda jag visste var ju att det var en som fyllde 70 och skulle ha lunch, och då hade jag inte tänkt mig något speciellt. Men det första vi möts av är en väldigt lång bilparkering (som senare var fylld med fler än trettio bilar) utan för ett stort hus med en stor mur. Vi parkerade, fick gå runt den stora muren som omringade huset, gick in i en GIGANTISK trädgård som först såg ut lite som en labyrint. Sedan kom vi ut till en öppen gräsplan och lite längre fram stod ett stort hus.

Väl inne stod servitriser som hälsade oss välkomna och tog emot våra jackor. Jag insåg att det här huset var långt ifrån litet, och till skillnad från farmorn och farfarns hus så var det här nyrenoverat. Det borde ju ha räckt med det tyckte jag, men nej. De hade nämligen hyrt in ett stort partytält (och med stort menar jag säkert 2-3 gånger så stort som mitt hus i Sverige) där hela festen utspelade sig. Jag var i chock när jag kom in där!
1. Det var så sjukt stort och fint.
2. Det första som händer är att servitriser kommer fram med brickor med champagne, tilltugg, osv.
3. Massvis med folk står och minglar och alla är väldigt finklädda.
Sedan även faktumet att det var massvis med blommor och utsmyckningar, ett långbord där servitriserna härjade, och sedan ett långbord där baren var. Det går knappt att beskriva, och detta var bara första delen av tältet! När man fortsatte in så kom man till den stora delen, som var fylld med massvis av runda bord som var fint dukade. Längre in var även ett litet dansgolv (sådana man ser på filmiska bröllop ni vet) och en mindre scen där ett liveband spelade lite senare.

Ni förstår nog att jag gärna ville ta upp min iphone och knäppa av bilder, men ni förstår nog också att det kanske inte var lämpligt med tanke på att det bara var massa fina äldre människor runt omkring och jag var tvungen att springa efter en två-åring. Det som också var lite speciellt var att det var mest äldre där, och kanske 8-10 barn, men det var ingen som var så liten som Gus. Det gjorde att alla kollade på honom, och jag kände mig verkligen som en typcial barnflicka som typ följde efter honom och växlade leenden med alla.

Jag fick i alla fall mingla runt ett tag, deras mormor var där så jag pratade lite med henne, Clare presenterade mig för några och annars stod jag mest med familjen och smuttade på mitt glas flädersaft och åt lite tilltugg, haha.

Sedan var det dags att bege sig upp på övervåningen där jag och Gus spenderade några timmar. Vi fick en låda med leksaker och där lekte han/vi, sedan gick vi upp och kollade på film ett litet tag och åt lunch tillsammans. Huset var verkligen jättestort, med våningar som aldrig verkade ta slut, och som sagt väldigt nyrenoverat och fint. Jag förstår verkligen inte att folk bor och lever sådär, helt sjukt.
Vi var ute en runda i trädgården med, den tycktes heller aldrig ta slut. Som att inte den biten där vi kom in var nog, de hade även ett område med både höns och typ växthus, plus ännu mer gräs på andra sidan.

När själva lunchen var över så började ett stort band spela, det var så himla mysigt. Barnen dansade på dansgolvet, de vuxna stod mest och pratade men ibland gick några och tog en dans, det var så fint. Då kändes det verkligen som ett filmbröllop! En servitris kom även fram till mig och sa att hon älskade mina skor och att hon hade kollat in dom hela dagen. Det var lite gulligt, de var ju dock köpta i Sverige, men hon verkade glad ändå.

Såhär såg det ut bland borden i partytältet efter lunchen.

Längst till vänster ser ni Eliot och Orla dansa tillsammans. Så jävla söta.

Och efter dansandet tog väl festen slut. De flesta begav sig i alla fall hemåt, likaså vi (hem till farmorn och farfarn). Men en fem timmars lång lunch var väl rätt så lagom!...

De här bilderna gav verkligen ingen rättvisa till hur det var, men hoppas ni fick ett mini-smakprov på hur det såg ut.

Fredag på landet.

Min fredag i London innehöll fyra favoriter: Glee, sushi, frozen yoghurt och Matilda. 
Men när barnen slutade skolan var väskorna packade och vi var alla redo att lämna storstaden för att dra till Kent (som ligger i södra England) och andas in den friska landsluften. Tyvärr var vi inte de enda som skulle iväg nu när barnen äntligen fick lov, trafiken var kaos och vi satt i bilkö väldigt länge. Barnen hade typ humörs-svängningar, jag som satt i mitten där bak hade totalt kramp i rumpan, så när vi tre och en halv timme senare äntligen var framme var vi alla trötta men glada. Gus visade mig runt i det stora, gamla huset och sedan gjorde vi kvällsmat.

Huset var verkligen gammaldags, med väldigt mycket mönster, heltäckningsmattor och fina dörrknoppar. Jag fick en känsla av att jag levde på 1700-talet, det kändes så filmiskt med alla dessa ljusgula, ljusgröna och ljusrosa färger, speciellt i badrummen. Det var alltså farmorn och farfars hur vi var i, men de var bortresta och skulle inte komma hem förrän kvällen där på. Men vi installerade oss i det stora huset med sju sovrum och massvis med gamla badrum, och jag fick ett eget rum med två sängar och utsikt över den enorma trädgården.

1700-tals känslan försvann lite smått eftersom de (som tur var) hade wifi, tv och dator. Huset hade "bara" två våningar men våningarna var väldigt svåra, och det fanns två olika trappor. Jag med mitt sämsta lokalsinne lärde mig faktiskt aldrig hur alla rummen hängde ihop, det var bara att gå ner för en trappa och chansa på att hitta till köket, haha.

Det blev en lugn kväll och jag somnade gott under mitt varma täcke.

Lite såhär såg det ut:

Home sweet home, London.

Efter en hel helg på engelska landsbygden så är jag glad över att vara tillbaka i London. Jag har sett, upplevt och lärt mig mycket de här få dagarna. Och under en stor del så har känts som att jag levt i en film. Speciellt under lördagen. "En 70-års lunch" sa dom att vi skulle på, men det som väntade var bara sjukt. Som ett filmiskt, gigantiskt bröllop i världens största hus, och där gick jag runt som en barnflicka och följde efter den enda 2-åringen bland allt fint folk. Mer om det senare.

Visst hade jag haft det roligare om jag hade varit ensam hemma i helgen istället, men jag ångrar inte det jag har upplevt! Hade några trevliga dagar med min London-familj, men nu är vi hemma igen, vilket är himla skönt.
Att vara på landet påminde mig om varför jag tycker om London så mycket och hur annorlunda det är mot allt annat.
Jag har så mycket ny fakta, nya upplevelser och nya bilder i mitt huvud. Vill skriva ner allt men är alldeles för utmattad just nu. Men snart så ska jag koka ihop något för var och en av dagarna, och bilder kommer också, även fast de inte är tillräckliga i jämförelse med det jag sett.

Så trött nu.
På återseende! Kramis

Happy Valentines day.

Hallå! Jag firade alla hjärtans dag genom att köpa en underbar topp och en byxdress som jag är totalt förälskad i (och bara längtar efter att kunna ha på mig i sommar!!!). Mina magmuskler har fått jobba på ett pilatespass, jag har träffat Matilda och Sandra, och jag har även ätit glass och skrattat i min säng. Har faktiskt fått rätt många blöta pussar av Gus idag, fint ska det va på Valentines day.

Jobbdagarna är som vanligt, har varit mycket på biblioteket med Gus på sistone och idag var det tio grader ute, wiho! Imorgon drar vi till landet över hela helgen. Det går sådär att packa, hittills har jag med mig: en finklänning till lördag, digestivekex, två böcker och pyjamas. Ska nog fixa resten nu.

Hoppas alla har haft en bra Valentines day. Skickar lite extra pussar och kramar till mina fina vänner. PUSS OCH KRAM!

<3 saknar er.

Min ensamma morgon.

Jag kan ju börja med att säga att föräldrarnas säng var oerhört mjuk och skön, så tankarna på att det var konstigt att jag sov där försvann direkt. Sedan väntade en jävlig natt för min del, för jag var så nervös och säker på att allt skulle gå fel. Drömde samma dröm tre gånger om att Gus kom in och hade panik. Jag vaknade helt säkert minst tio gånger under natten, det kändes som om jag aldrig sov på riktigt.

Men vet ni vad? All min panik och oro var helt i onödan. Jag är typ blessed som har dessa barn!

Nej men allvarligt, jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi kunnat hoppats på en såhär bra morgon.

Jag förväntade mig gråt och skrik, det enda jag inte visste var i hur stor mängd det skulle vara. Men Gus sov länge imorse, till min stora förvåning så kom han aldrig ens in i sin mammas rum utan ropade istället när han vaknade klockan sju. Han kom ihåg att jag hade sovit där och frågade var hans mamma var, men när jag svarade att de skulle komma tillbaka senare idag så var det allt.
Jag klädde på Gus utan större problem, frukosten gick bra och han var verkligen på sitt bästa humör. Orla var så himla gullig och försökte hjälpa till med allting. Eliot kom som vanligt ner en stund senare och jag gjorde deras packlunch, höll Gus sällskap när han satt på pottan och insåg hur sjukt annorlunda det är att vara den enda vuxna i huset.

De är alltid ute i så himla god tid på morgonen så efter frukosten så brukar det finnas massvis med tid att göra läxor/spela piano/leka/göra ingenting på. Så när Gus satt och lekte så satt jag bara och drack te och pratade med Orla i en halvtimme. Så himla skönt och bra, och även Eliot kom in och pratade på de sista 5-10 minuterna vilket var väldigt kul eftersom han ofta kan vara väldigt kort. 

Tiden rann iväg och det var dags att bege oss till skolan och dagis. Eftersom jag vet att Orla är väldigt mammig och för det mesta inte vill bli tagen till skolan av någon annan, så kändes det så himla bra att hon var glad och pratade med mig hela vägen. Till och med när vi kom fram och hennes kompisar var där så stod hon kvar med mig. Hur som helst, efteråt så var det bara att gå vidare till dagiset och lämna Gus, och det gick som vanligt bra. 

Och ja. Sedan var morgonen jag fasat så mycket för över! Kan lova att jag kom hem med ett leende på läpparna och det kändes som att jag var bäst i världen. Var så stolt över mig själv och barnen!

Idag är det Pancake day i Storbrittanien så Matilda kom hit och vi gjorde pannkaksfrukost och sjöng lite innan jag hämtade Gus igen. När hans mamma kom hem en timme senare så var det enda han sa "Look, I'm watching Toy story". Haha, som att hon inte alls hade varit borta de senaste 30 timmarna typ... 

Resten av dagen har bestått av pannkakor, matlagning, diskning och bad. Gus har verkligen haft humör-svängningar hela eftermiddagen, om han hade varit såhär igår vet jag inte vad jag hade gjort. 

Men men. Nu är i alla fall den här dag över! Är så glad över att det gick så himla bra. 

Och sen är det ju aldrig fel med lite extrapengar att lägga undan för att sedan göra något roligt med! Wiho!

Bild tagen för över fem månader sedan, när jag bara hade varit här ett par dagar.

Tänk, snart har jag bott här i ett halvår!!!

Lite panik.

Jag är så himla nervös just nu.

Grejen är den att min ensamma dag med barnen har faktiskt gått jättebra, även fast jag inte hann till biblioteket innan Gus somnade i vagnen, och jag även fast jag nästan glömde hämta granntjejen i samband med att jag hämtade Orla från hennes netball. Allt har gått fint här hemma. Eliot var hos en kompis och kom hem rätt sent, men de andra två har varit supersnälla och skött sig bra. Orla har varit hjälpsam och agerat storasyster lite mer än vanligt, och Gus har ovetande gått runt och varit på bra humör. Nu har alla lagt sig, och nu har även min panik inför imorgon smugit sig fram.

Det är så konstigt, för det känns som en vanlig babysit, men jag påminner mig själv hela tiden att ikväll kommer de inte hem. Jag 

ska släcka alla lamporna, jag ska låsa ytterdörren, jag ska ha en nappflaska redo vid min sida.

Jag är allvarligt talat RÄDD för vad som väntar imorgon. Vi snackar om en 2-åring. Det spelar ingen roll att han kramas och pussas, skrattar och busar, eller det faktum att vi kan leka tillsammans i timmar. För varje morgon när han vaknar så går han ner till föräldrarnas rum där hans mamma befinner sig. Förutom lek så är hans mamma i princip hela hans liv. Och imorgon så kommer hon inte vara där. Inte hans pappa heller. JAG kommer vara där istället.

Försöker tänka att det kommer gå bra, men det känns så overkligt. Det enda jag ser framför mig är att han gråter och skriker utan att jag kan få stopp på det. Men ja... han måste ju sluta någon gång...?

Åh. Fattar att det är skönt för föräldrarna att komma iväg, som inte sovit en natt utan barnen på flera år, men ändå.

DOM KAN INTE LÄMNA MIG MED TRE BARN VARAV EN ÄR TVÅ ÅR. 

Men jo. Tydligen kan dom det. Och jag kan väl inte göra mer än att bita ihop just nu...

Jag hoppas verkligen att det här kommer gå bra.

Att Gus inte gråter för mycket och att Orla och Eliot också är okej. 

Och att hela morgonen går fort.

Jag längtar så himla mycket till stunden imorgon då alla befinner sig på skola och dagis.

Då dagisfröknarna tar Gus ifrån mig i tre timmar, då jag fäller ihop vagnen och går hem igen.

Inte för att dagen slutar där, men morgonen kommer vara över.

Då är det bara fem timmar kvar till hans mamma kommer hem igen.

Och då kan jag äntligen pusta ut.

Nu ska jag snart gå och lägga mig i föräldrarnas säng. Inget konstigt alls... Godnatt.

Klämd i en dörr + crazy jobbvecka.

Förutom att ha träffat Bradley Cooper så har vi ätit supergod indisk mat, jag har nästan snubblat ner för trapporna på en tunnelbanstation och idag var även dagen då jag klämdes i en tågdörr. (Det var inte så farligt mamma och pappa, oroa er inte.) Det var mest kul och jag och Matilda satt seriöst och skrattade så att vi fick tårar resten av tubresan... Okej såhär var det! Vi hörde tåget komma när vi var påväg ner, sprang, Matilda var några meter före mig och hoppade in precis när det började pipa (dörrarna var alltså redo att stängas) och det enda jag kommer ihåg sen är att jag står utanför, ser dörren stängas halvvägs och på 0,1 sekunder så bestämmer jag mig för att jag ska fan med. Så jag försöker hoppa in, kläms lite halvt i dörren som håller på att stängas, trycker upp den, och vips så var även jag på tåget. Sedan skrattade vi som sagt väldigt länge, tror folk tyckte vi var konstiga... Men ja, efter alla gånger man suckat åt folk som kutat in i sista sekund och blivit klämda, efter alla gånger man sagt "kunde de inte bara vänta på nästa tåg": Där blev jag en av dem! Hahhaha.

Okej. Nu är det dags att berätta om.. VECKAN SOM KOMMER!
Morgondagen börjar med att föräldrarna drar till Liverpool och överger sina tre barn med mig.
LÄSKIGT? Svar:JA
De är i alla fall bara borta en natt, men jag farar för tisdag morgon. Gus kommer vakna mellan 6-7, gå in i deras rum och troligtvis drabbas av panik för att hans föräldrar är borta. Har detta någonsin hänt förut liksom?! De är ju alltid där, men nej, istället ska JAG sova i deras säng (han drabbas nog av en lindrigare slags panik om jag är där istället för att sängen är tom....).
Eh, jag vill inte tänka på det för mycket, blir mest bara orolig då. Men annars är det väl okej, försöker se måndagen som en ensam jobbdag med alla och en babysit som aldrig tar slut. Och på tisdag morgon ska jag typ fixa ungarnas packlunch, se till att alla går upp och fixar iordning sig/äter frulle, och ta alla till skolan/dagis. Kommer nog inte sova mycket den natten men vi får se hur det går... Ska även hämta Gus vid tolv, någon timme senare så kommer de (äntligen) hem igen.

Onsdag blir heldag med Gus och på torsdag ska föräldrarna ut och fira Valentines day så då babysitter jag på kvällen.

Och på fredag lämnar jag London och hänger med familjen till landsbygden över helgen. Det är i Kent där deras farmor och farfar bor, tror det kommer ta två timmar att åka dit. Vi kommer va borta hela helgen och jag kommer följa med på någon 70-års-lunch och passa Gus lite på lördagen. På söndag ska vi åka till Canterbury (vilket inte säger mig någonting men det är väl typ en stad där någonstans) och äta lunch innan vi drar hem till London igen. Lite halvt tråkigt att en hel helg försvinner men ska försöka göra det bästa utav det. Husen ska tydligen vara väldigt stora, häftiga och typiskt brittiska, och det är ju lite roligt att se nya platser.

Så ja, nu väntar en tuff vecka! Jag hoppas jag hinner äta pannkakor på pancake day (tisdag), kanske en semla på onsdag (fet-tisdagen i efterskott typ) och ha en fin alla hjärtans dag (torsdag), eller nått. Veckan efter har de lov så jag kommer förmodligen jobba rätt mycket knasiga tider, men är även ledig några dagar så det blir skönt.

Håll tummarna för mig nu! Kramis

BRADLEY COOPER.

Idag så såg jag Bradley Cooper. FÖRSTÅR NI HUR COOLT DET ÄR? Han vinkade, log och var i princip tre meter ifrån mig. Dock i en bil, men ändå! Det var såååå sjukt. Vi var på British acadamy film award (kändis-span) som höll hus ungefär vid Covent garden. Så himla knäppt att man bor i en storstad som London, att det finns möjlighet att se superkändisar en helt vanlig söndag...

Önskar jag hade kommit tidigare, önskar även att det inte hade regnat så fruktansvärt. Men det var helt sjukt, BRADLEY COOPER var liksom så himla nära oss, han satt där och vinkade i rutan, vi såg honom liksom länge. Ofattbart.

Vi stod rätt länge och spanade in bilarna som långsamt körde förbi, vi hade ändå bra platser (stod längst fram vid stängslet)! Det var dock svårt att se kändisarna genom de mörklagda rutorna, en del såg man men det var inga bekanta ansikten. Om jag böjde mig mycket så kunde jag precis se början av röda mattan, men när folket där började skrika så var det ändå omöjligt att se pga. alla bilar/människor/regnet och ja. Tyvärr!!!

Svårt att säga om jag såg fler kändisar/skådisar, eller jo klart jag gjorde, men ingen som jag tyvärr vet namnet på eller kände igen! Men så himla häftigt ändå liksom. Även fast jag missade många storkändisar som var på plats (och vars bil man troligtvis såg), så är jag långt ifrån besviken. Bara tanken på att jag var några meter ifrån storstjärnor som Sarah Jessica Parker, Tom Cruise, Anne Hathaway, Jennifer Lawrence och massa andra: det är helt sjukt!

Förstår ni att jag skrek "OH MY GOOOOOOD" när jag såg den här mannen? CRAZY

Just like it use to be.

Visst bor jag i en stad med fler än 8 miljoner människor vilket gör att jag inte riktigt är tillåten att säga "här händer ingenting". För det gör det ju, precis hela tiden, men den här veckan har faktiskt allt varit som vanligt.
Min långdag med Gus var rätt seg men helt okej (minns tyvärr inte mer än så eftersom två dagar passerat), igår hade jag en väldigt skön jobbdag då jag slapp all form av lek (okej då, vi lekte lite i badet) och idag har jag haft det rätt bra. Jag och Gus har varit på bibblan och läst böcker, där efter lekte vi i parken och sedan blev det en lugn eftermiddag.
Babysitter ikväll (som vanligt typ) och M kommer strax över för att hålla mig sällskap.

Men ja, när kvällen är över så väntar en helg fylld med ledighet och roligheter.
Nästa vecka kommer vara så fullspäckad, orkar inte ens tänka på den just nu. Mer om det en annan dag. :)

Vädret har mestadels varit fint!

Vi har inte ätit på Wafflemeister sen i oktober, och eftersom vi blivit
så duktiga som tränar och sådär, så förtjänade vi en varsin godbit i vårsolen.

Och slutligen: en fundering jag har haft rätt länge...
Varför har den här stolen stått i mitt badrum i en vecka?

Tre dagars sammanfattning!

Under de tre senaste dagarna har jag bland annat

- firat fem månader som London-bo
- testat nya frozen yoghurt två gånger
- hängt på ställen som Piccadilly circus, Covent garden och Leicester square
- skrivit bucket list (allt jag SKA ha gjort/upplevt innan jag dör)
- haft slappemåndag med ledig morgon, eftermiddags-sovande Gus och lite att göra
- haft en helt okej tisdag med mycket lek som avslutades med ett långt snack med söta Orla
- har planerat ut mina semesterveckor och kommer troligtvis befinna mig i Sverige mellan 5-14 april och 1-9 juni för er som vill träffa mig då
- KÖPT HÅKAN-BILJETT (åh det kommer bli så himla fint)
- skypat och pratat med många fina <3
- fått reda på chock-jobb-besked om nästa vecka (nä okej, ska inte överdriva, men mer om det senare)

Något att pricka av på min bucket list, hihi!

GRYM söndag.

I lördags så tog jag med min kamera och det förtjänar en applåd.

Vi var på marknad, kikade lite på London Bridge och åt underbart afternoon tea!

Såhär såg det ut:

Sedan hade jag en tidig babysit som började klockan fem. Skulle bara babysitta Gus eftersom resten av familjen skulle ut och äta och sedan gå på musikal. Men det gick väldigt bra, jag var sjukt effektiv om jag får säga det själv! Hann städa köket ordentligt, laga mat åt Gus, leka lite med honom under maten, bada honom, hänga upp min tvätt, klä på honom och sätta honom framför tvn: och sedan anlände Matilda! Det var dags för melodifestivalen, lite halvt för mig eftersom jag fick springa upp till Gus för att sätta på nya tv-program och sedan gå iväg en stund för att lägga honom. Men han sov i alla fall hela kvällen och vi kunde kolla, äta chips och dipp och när Mello var över blev det gitarr och sång. Väldigt bra kväll ändå. Och superbra lördag. Wiho!