söndag 3 februari 2013

150 dagar som Londonbo.

Hade verkligen världens längsta fredag men den var ändå väldigt bra och ungefär det här hände:

Ett nytt glee-avsnitt kom ut och det var sååååå sjuuuuukt bra.
Jag hämtade Gus klockan tolv och vi hade ett par mysiga och bra timmar framför oss med god lunch, lite tv och fotboll/bandy på lilla lekplatsen.
Orla fyllde 9 förra veckan och nu var det dags att fira ordentligt med sina kompisar. Hennes fem närmsta tjejkompisar kom över för sleepover direkt efter skolan. Det blev väldigt högljutt och mycket spring, men jag hade det ändå bra som var en stund med tjejerna och lockade Orlas hår. Jag fick även smaka på en väldigt god tårta och göra det jag gör bäst: städar köket, haha. (Och som tack för all extrahjälp med Orlas sleepover så får jag sovmorgon på måndag och börjar tre! Wiee!)
Jag och Matilda firade att vi bott i London i 150 dagar. Först tänkte vi sjunga karaoke men efter att ha gått runt i halva London där de var fullt på varenda ställe, hamnade vi på Snog och åt frozen yoghurt. Haha, typiskt oss, men gott var det!



Hade även en gullig men smått sorglig konversation med Gus den dagen. Vi var på väg hem från dagiset och nästan hemma när det här kom. Förstår inte att han är två år och sitter och tänker på sånt här... Såhär lät ungefär vår konversation:
G: "Where is your mummy and daddy?"
C: "They are in Sweden."
G: "Are they in Sweden and waiting for you to come back?"
C: "Well... Kind of, but I'm here with you now!"
G: "Why?"
C: "I'm your friend and I'm not going to leave you in a long time."
G: "Why aren't they in my house?"
C: "'Cause Sweden is very far away."
G: "Why?"
C: "Well... 'Cause it is."
G: "Yes, it's very far away."
C: "That's right."
G: "Sweden is very far away, you can't walk to Sweden so you need to take a taxi."
C: "Haha... Yes and you need to go on an airplane too!"
G: "Why?"
C: "'Cause it's so far away."
Sedan var vi framme, jag böjde mig ner för att "släppa ut" honom ur vagnen och då kollar han på mig och säger: "But now you're back. You did come back from Sweden. Now I'm gonna cuddle you" och så får jag världens längsta kram. Åh. Det enda jag kan tänka är att han är så himla söt, när jag åker här ifrån kommer jag ändå ha varit med honom i en tredjedel av hans liv och jag vill inte tänka på hur det kommer gå... 

Hur som helst, en himla bra 150-dag. Snart har halva tiden gått!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar