Men när barnen slutade skolan var väskorna packade och vi var alla redo att lämna storstaden för att dra till Kent (som ligger i södra England) och andas in den friska landsluften. Tyvärr var vi inte de enda som skulle iväg nu när barnen äntligen fick lov, trafiken var kaos och vi satt i bilkö väldigt länge. Barnen hade typ humörs-svängningar, jag som satt i mitten där bak hade totalt kramp i rumpan, så när vi tre och en halv timme senare äntligen var framme var vi alla trötta men glada. Gus visade mig runt i det stora, gamla huset och sedan gjorde vi kvällsmat.
Huset var verkligen gammaldags, med väldigt mycket mönster, heltäckningsmattor och fina dörrknoppar. Jag fick en känsla av att jag levde på 1700-talet, det kändes så filmiskt med alla dessa ljusgula, ljusgröna och ljusrosa färger, speciellt i badrummen. Det var alltså farmorn och farfars hur vi var i, men de var bortresta och skulle inte komma hem förrän kvällen där på. Men vi installerade oss i det stora huset med sju sovrum och massvis med gamla badrum, och jag fick ett eget rum med två sängar och utsikt över den enorma trädgården.
1700-tals känslan försvann lite smått eftersom de (som tur var) hade wifi, tv och dator. Huset hade "bara" två våningar men våningarna var väldigt svåra, och det fanns två olika trappor. Jag med mitt sämsta lokalsinne lärde mig faktiskt aldrig hur alla rummen hängde ihop, det var bara att gå ner för en trappa och chansa på att hitta till köket, haha.
Det blev en lugn kväll och jag somnade gott under mitt varma täcke.
Lite såhär såg det ut:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar