torsdag 21 februari 2013

Lördag på landet.

Nu var det dags att gå på 70-års lunch!
Jag hade inga speciella förväntningar, men hade i alla fall på mig en fin klänning, och Gus var otroligt söt i sin skjorta.

Efter en halvtimmes bilfärd så anlände vi och oj. Redan där kom första chocken! 
Det enda jag visste var ju att det var en som fyllde 70 och skulle ha lunch, och då hade jag inte tänkt mig något speciellt. Men det första vi möts av är en väldigt lång bilparkering (som senare var fylld med fler än trettio bilar) utan för ett stort hus med en stor mur. Vi parkerade, fick gå runt den stora muren som omringade huset, gick in i en GIGANTISK trädgård som först såg ut lite som en labyrint. Sedan kom vi ut till en öppen gräsplan och lite längre fram stod ett stort hus.


Väl inne stod servitriser som hälsade oss välkomna och tog emot våra jackor. Jag insåg att det här huset var långt ifrån litet, och till skillnad från farmorn och farfarns hus så var det här nyrenoverat. Det borde ju ha räckt med det tyckte jag, men nej. De hade nämligen hyrt in ett stort partytält (och med stort menar jag säkert 2-3 gånger så stort som mitt hus i Sverige) där hela festen utspelade sig. Jag var i chock när jag kom in där!
1. Det var så sjukt stort och fint.
2. Det första som händer är att servitriser kommer fram med brickor med champagne, tilltugg, osv.
3. Massvis med folk står och minglar och alla är väldigt finklädda.
Sedan även faktumet att det var massvis med blommor och utsmyckningar, ett långbord där servitriserna härjade, och sedan ett långbord där baren var. Det går knappt att beskriva, och detta var bara första delen av tältet! När man fortsatte in så kom man till den stora delen, som var fylld med massvis av runda bord som var fint dukade. Längre in var även ett litet dansgolv (sådana man ser på filmiska bröllop ni vet) och en mindre scen där ett liveband spelade lite senare.

Ni förstår nog att jag gärna ville ta upp min iphone och knäppa av bilder, men ni förstår nog också att det kanske inte var lämpligt med tanke på att det bara var massa fina äldre människor runt omkring och jag var tvungen att springa efter en två-åring. Det som också var lite speciellt var att det var mest äldre där, och kanske 8-10 barn, men det var ingen som var så liten som Gus. Det gjorde att alla kollade på honom, och jag kände mig verkligen som en typcial barnflicka som typ följde efter honom och växlade leenden med alla.

Jag fick i alla fall mingla runt ett tag, deras mormor var där så jag pratade lite med henne, Clare presenterade mig för några och annars stod jag mest med familjen och smuttade på mitt glas flädersaft och åt lite tilltugg, haha.

Sedan var det dags att bege sig upp på övervåningen där jag och Gus spenderade några timmar. Vi fick en låda med leksaker och där lekte han/vi, sedan gick vi upp och kollade på film ett litet tag och åt lunch tillsammans. Huset var verkligen jättestort, med våningar som aldrig verkade ta slut, och som sagt väldigt nyrenoverat och fint. Jag förstår verkligen inte att folk bor och lever sådär, helt sjukt.
Vi var ute en runda i trädgården med, den tycktes heller aldrig ta slut. Som att inte den biten där vi kom in var nog, de hade även ett område med både höns och typ växthus, plus ännu mer gräs på andra sidan.



När själva lunchen var över så började ett stort band spela, det var så himla mysigt. Barnen dansade på dansgolvet, de vuxna stod mest och pratade men ibland gick några och tog en dans, det var så fint. Då kändes det verkligen som ett filmbröllop! En servitris kom även fram till mig och sa att hon älskade mina skor och att hon hade kollat in dom hela dagen. Det var lite gulligt, de var ju dock köpta i Sverige, men hon verkade glad ändå.

Såhär såg det ut bland borden i partytältet efter lunchen.

Längst till vänster ser ni Eliot och Orla dansa tillsammans. Så jävla söta.

Och efter dansandet tog väl festen slut. De flesta begav sig i alla fall hemåt, likaså vi (hem till farmorn och farfarn). Men en fem timmars lång lunch var väl rätt så lagom!...

De här bilderna gav verkligen ingen rättvisa till hur det var, men hoppas ni fick ett mini-smakprov på hur det såg ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar