Efter en hel helg på engelska landsbygden så är jag glad över att vara tillbaka i London. Jag har sett, upplevt och lärt mig mycket de här få dagarna. Och under en stor del så har känts som att jag levt i en film. Speciellt under lördagen. "En 70-års lunch" sa dom att vi skulle på, men det som väntade var bara sjukt. Som ett filmiskt, gigantiskt bröllop i världens största hus, och där gick jag runt som en barnflicka och följde efter den enda 2-åringen bland allt fint folk. Mer om det senare.
Visst hade jag haft det roligare om jag hade varit ensam hemma i helgen istället, men jag ångrar inte det jag har upplevt! Hade några trevliga dagar med min London-familj, men nu är vi hemma igen, vilket är himla skönt.
Att vara på landet påminde mig om varför jag tycker om London så mycket och hur annorlunda det är mot allt annat.
Jag har så mycket ny fakta, nya upplevelser och nya bilder i mitt huvud. Vill skriva ner allt men är alldeles för utmattad just nu. Men snart så ska jag koka ihop något för var och en av dagarna, och bilder kommer också, även fast de inte är tillräckliga i jämförelse med det jag sett.
Så trött nu.
På återseende! Kramis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar