tisdag 12 februari 2013

Min ensamma morgon.

Jag kan ju börja med att säga att föräldrarnas säng var oerhört mjuk och skön, så tankarna på att det var konstigt att jag sov där försvann direkt. Sedan väntade en jävlig natt för min del, för jag var så nervös och säker på att allt skulle gå fel. Drömde samma dröm tre gånger om att Gus kom in och hade panik. Jag vaknade helt säkert minst tio gånger under natten, det kändes som om jag aldrig sov på riktigt.

Men vet ni vad? All min panik och oro var helt i onödan. Jag är typ blessed som har dessa barn!
Nej men allvarligt, jag hade ALDRIG i min vildaste fantasi kunnat hoppats på en såhär bra morgon.
Jag förväntade mig gråt och skrik, det enda jag inte visste var i hur stor mängd det skulle vara. Men Gus sov länge imorse, till min stora förvåning så kom han aldrig ens in i sin mammas rum utan ropade istället när han vaknade klockan sju. Han kom ihåg att jag hade sovit där och frågade var hans mamma var, men när jag svarade att de skulle komma tillbaka senare idag så var det allt.
Jag klädde på Gus utan större problem, frukosten gick bra och han var verkligen på sitt bästa humör. Orla var så himla gullig och försökte hjälpa till med allting. Eliot kom som vanligt ner en stund senare och jag gjorde deras packlunch, höll Gus sällskap när han satt på pottan och insåg hur sjukt annorlunda det är att vara den enda vuxna i huset.

De är alltid ute i så himla god tid på morgonen så efter frukosten så brukar det finnas massvis med tid att göra läxor/spela piano/leka/göra ingenting på. Så när Gus satt och lekte så satt jag bara och drack te och pratade med Orla i en halvtimme. Så himla skönt och bra, och även Eliot kom in och pratade på de sista 5-10 minuterna vilket var väldigt kul eftersom han ofta kan vara väldigt kort. 
Tiden rann iväg och det var dags att bege oss till skolan och dagis. Eftersom jag vet att Orla är väldigt mammig och för det mesta inte vill bli tagen till skolan av någon annan, så kändes det så himla bra att hon var glad och pratade med mig hela vägen. Till och med när vi kom fram och hennes kompisar var där så stod hon kvar med mig. Hur som helst, efteråt så var det bara att gå vidare till dagiset och lämna Gus, och det gick som vanligt bra. 

Och ja. Sedan var morgonen jag fasat så mycket för över! Kan lova att jag kom hem med ett leende på läpparna och det kändes som att jag var bäst i världen. Var så stolt över mig själv och barnen!

Idag är det Pancake day i Storbrittanien så Matilda kom hit och vi gjorde pannkaksfrukost och sjöng lite innan jag hämtade Gus igen. När hans mamma kom hem en timme senare så var det enda han sa "Look, I'm watching Toy story". Haha, som att hon inte alls hade varit borta de senaste 30 timmarna typ... 

Resten av dagen har bestått av pannkakor, matlagning, diskning och bad. Gus har verkligen haft humör-svängningar hela eftermiddagen, om han hade varit såhär igår vet jag inte vad jag hade gjort. 
Men men. Nu är i alla fall den här dag över! Är så glad över att det gick så himla bra. 
Och sen är det ju aldrig fel med lite extrapengar att lägga undan för att sedan göra något roligt med! Wiho!

Bild tagen för över fem månader sedan, när jag bara hade varit här ett par dagar.
Tänk, snart har jag bott här i ett halvår!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar