Hur sjukt är inte det egentligen? Jag har alltid bott i samma hus, i samma stad med samma föräldrar. Och nu har jag bott i London i tre månader. Det är svårt att greppa, att jag faktiskt har tagit studenten, tagit mitt pick och pack flyttat till ett helt annat land. Jag bor i en annan familj, jag jobbar som Au pair, jag är en invandrare i det här landet. Jag har lärt mig så otroligt mycket, saker som kanske inte går att förklara, men som finns i mitt huvud.
Varje morgon är jobbig när klockan ringer, jag vill bara skrika "NEJ" och somna om. Och visst finns det dagar som är tyngre än andra, men i helhet så tycker jag om det här. Inte så att jag älskar det och aldrig vill sluta jobba och vara kvar här i flera år till. Det bästa är ju när man är ledig förstås! Men jag tycker om det. Det är en väldigt bra och lagom plats i livet att vara på för mig. Livet här är inte perfekt, jag handskas med svårigheter och utmaningar, men det tycker jag om att göra för de är på en lagom nivå. Jag tror att hela den här Au pair-grejen passar mig väldigt bra som person.
För någon vecka sedan träffade jag några av Clares kompisar som jag inte träffat förut. När Clare presenterade mig så sa hon typ att Gus älskar mig och att jag är "very tidy". Sedan sa hon "Camilla takes care of Gus. And she takes care of us". Och jag tyckte det var fint på något sätt, att lilla jag faktiskt tar hand om dom.
Varje morgon är jobbig när klockan ringer, jag vill bara skrika "NEJ" och somna om. Och visst finns det dagar som är tyngre än andra, men i helhet så tycker jag om det här. Inte så att jag älskar det och aldrig vill sluta jobba och vara kvar här i flera år till. Det bästa är ju när man är ledig förstås! Men jag tycker om det. Det är en väldigt bra och lagom plats i livet att vara på för mig. Livet här är inte perfekt, jag handskas med svårigheter och utmaningar, men det tycker jag om att göra för de är på en lagom nivå. Jag tror att hela den här Au pair-grejen passar mig väldigt bra som person.
För någon vecka sedan träffade jag några av Clares kompisar som jag inte träffat förut. När Clare presenterade mig så sa hon typ att Gus älskar mig och att jag är "very tidy". Sedan sa hon "Camilla takes care of Gus. And she takes care of us". Och jag tyckte det var fint på något sätt, att lilla jag faktiskt tar hand om dom.
Fast de tar såklart hand om mig jättemycket med, även fast det kanske inte märks så mycket. De är så snälla och har lärt mig så himla mycket. Och att de tycker om mig, uppskattar det jag gör och låter mig veta det gör mig också så himla glad. Det kan vara allt ifrån att jag får höra att Gus vaknat på morgonen och sagt "I want my Camilla" till att Clare säger "Thank you, it looks great" när jag har städat köket.
 |
| Sånt här blir man också glad av (från Marie som sköter hela Au pair-förmedlingen). |
 |
| Avslutar med en bild på min lilla Gus. För tre månader sedan träffade jag honom för första gången. Och idag är vi best friends!!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar