Först försökte jag tänka på annat och somna om, det var ju fyrtiofem minuter kvar innan min väckarklocka skulle ringa, men sedan blev jag helt klarvaken. Han bara skrek och skrek och skrek. Ropade efter sin mamma och pappa, "Where are you" ja allt möjligt och det kändes som det aldrig tog slut. Det här har hänt en gång innan, och då så funderade jag på om de hade lämnat mig ensam med honom, men den här gången började jag (hemskt nog) fundera på om de var döda... Men nä, tur att det inte var fallet. Jag vet inte riktigt om de var uppe med honom men tillslut hörde jag att en dörr stängdes (antagligen den till hans rum) och skriket blev mer dämpat. Då somnade jag om. En timme senare fick jag veta att han hade haft...... jag vet faktiskt inte vad det heter på svenska men på engelska heter det "tantrum". Det har ju hänt en gång förut och det var samma grej som då, något som barn kan få ibland och då är det omöjligt att lugna dom eller få någon kontakt med dom... Hemskt. Tur det inte händer oftare...
Annars måste jag säga att jag hade en superbra dag med Gus. ÄNTLIGEN är han tillbaka till sitt vanliga jag! Förra veckan var ju okej men han var ändå allmänt gnällig, grinig, mammig. Igår blev han glad när jag kom och hämtade honom på dagis, skrattade härligt när vi lekte och gick utan problem med mig upp till badet när det var dags. Det gör han nästintill aldrig, delvis för att han nästan aldrig vill bada och delvis för att han nästan alltid vill att hans mamma ska ta upp honom till badrummet! Men ja, det var alltså en lyckad dag förutom den lite överflödiga morgonen.
Gammal bild på min pärla!!!!<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar