Aldgate en fredag.

Imorse hade Gus vaknat, frågat sin mamma "Where is Camilla?". Hon hade svarat att jag var på mitt rum och då sa han "Can I see Camilla?". Clare förklarade att jag sov och att han fick vänta. Då satte han sig i trappan och sa att han skulle sitta där och vänta på mig!!! Haha, hur söt är han inte? Självklart satt han inte kvar tills jag gick upp, det hände över en timme innan jag vaknade och Gus är inte den med mest tålamod, men ändå så himla gulligt. Haha!

De lediga timmarna spenderades med Anna i Aldgate:

Vi besökte denna gigantiska byggnad: The Gherkin. Sjukt cool, snygg och stor.
Den har bland annat varit med i en Harry Potter-film!

Såhär såg det ut utanför, på nära håll.

På bottenplanen fanns en väldigt fin restaurang.
Vi hade denna underbara fredagslunchen! Sååå gott.

Efterrätten var också helt underbar.
Var dock proppmätt så fick tvinga i mig de sista gafflarna, men jag njöt ändå.

Såhär såg det ut lite längre ifrån. 180 meter hög och 41 våningar.
Fick ingen bättre bild och det verkade tyvärr inte som att man kunde åka upp heller,
såvida man inte hyrde baren som låg högst upp...?

Såhär fint var det annars denna soliga dag.

När jag började igen vid tre så satt jag och gjorde inget i 1,5h för att Gus sov. Men sedan blev jag orolig att han inte skulle sova något inatt, så jag hostade lite högt och han vaknade. Det kan jag ju säga att jag ångrade... Jag har absolut noll tidsuppfattning varenda gång han gråter och skriker, så detta kan ha varit allt från en minut till en kvart. Troligtvis var det kanske bara fem minuter. Men det kändes som en evighet idag, kunde inte hålla uppe mitt happy face utan blev irriterad på riktigt... Aja, Toy story löser det mesta, tillslut så blev han glad igen.
En stund senare kom de andra hem och det blev en vanlig kväll.

Nu är jag barnvakt åt mina kids + den 1-åriga kusinen. Kanske inte det roligaste att ha babysit en fredagskväll, men samtidigt är det rätt skönt att bara vara hemma och ta det lugnt. Och jag har ju aldrig varit barnvakt på helgen förut, så det är liksom okej eftersom jag alltid brukar vara ledig på fredagskvällar annars.
Men det är lugnt och skönt, och så länge ingen vaknar kommer det fortsätta så!
Eliot och Orla la sig precis. När de kom i trappan jämte varandra i sina pyjamaser slog mitt hjärta några extra slag, SÅ HIMLA SÖTA!!! Förhoppningsvis så har de båda somnat nu. Om ett tag så är det min tur att krypa ner, längtar, haha.
Åh. Mina fina kids. Jag tycker om dom så mycket.