När jag hämtade Gus på dagiset klockan 12 så hade vi en rolig hemgång, han somnade inte i vagnen och han gnällde inte fast han bara fick ett snack (han brukar jämt få två).
Han har suttit fint på pottan hela dagen så det blev inga byxbyten alls.
Jag badade honom själv och jag måste skryta om hur jag faktiskt lyckades få honom att somna utan en tår efter sin mamma! (Hur jag lyckades: Läste 4 böcker... Höll på att somna själv, så när han fortfarande var pigg efter tre så läste jag den sista jättelångsamt. Han var så trött efteråt så han inte hann tänka på sin mamma innan han somnade. Skönt!)
Och varje gång han har börjat gnälla under dagen (frågat var hans mamma är) så har jag lyckats få honom glad igen, utan att han har skrikit eller gråtit. Vet inte om jag är mest stolt över Gus eller mig själv.
Men ja. Orkar inte berätta mer om den här långa dagen, det har egentligen inte hänt något speciellt förutom överstående saker. Jag har mest lekt, städat ett stökigt kök, fått Gus att sitta på pottan lite hela tiden.
Jag antar att det är okej att jag sitter utmattad på mitt rum nu, efter att ha jobbat i över 9 timmar idag.
Detta är andra gången sen jag kom till London då jag känner att jag är så trött och utmattad att jag hade kunnat lägga mig ner och gråta. Inte för att jag är ledsen, utan bara för att det hade varit så himla skönt. Men helt ärligt så jag för trött för att orka gråta nu, ögonen vill bara sova.
Tur att föräldrarna är hemma och att min intensiva babysit ikväll var kort.
Tror faktiskt jag ska gå och lägga mig nu.
Det är två saker som man behöver för att klara av livet som Au pair.
1. Pengar
2. Sömn
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar