It's friday, friday.

Den här dagen har bestått av: promenader ute i kylan med Gus, några timmar på skype med världens bästa syster, lunch och lek med Gus, att hämta barnen på skolan, pizza med galna kids som gör sig redo inför Halloween och en lång bedtime med med Gus.

När vi två gick till skolan för att hämta de andra så insåg jag halvvägs där att det är fredag och att jag inte hade några pengar med mig. Fredag = Bakesale på skolgården = Clare brukar alltid köpa något till dem. Jag drabbades lite smått av panik, gick så fort förbi borden fyllda med cupcakes att Gus inte han upptäcka dem, och vi ställde oss för att vänta på Orla. Gus var tyst ett tag men sedan skulle självklart en ätande tant gå förbi. "I want cake" sa han. Jag försökte distrahera honom med "Look, there are some big kids!" och det gick ett tag, men han glömde ändå inte av det och använde sin gnälligaste röst och sa "I want caaake". 
'Jaha, nu kommer jag få gå runt med en skrikande och gråtande bebbe' tänkte jag, men nästa gång jag tittade i vagnen så sov han! Det där kallar jag lycka!!!! Och tur. Och lite konstigt eftersom det var så sjukt mycket folk och framförallt LJUD runt omkring. Men mest lycka!

Trodde aldrig Gus skulle somna ikväll. Efter mer än en halvtimme framför tvn och fyra böcker så sa han att han ville ha mjölk. "Det här kommer ta tid" tänkte jag och gick ner för att fylla på nappflaskan.
När jag läste för honom, speciellt de två sista böckerna, så avbröt han mig på varje sida genom att säga allt från "Look, there's a shark!!!" till" "Camilla, you are so sweet!!!". Man ba ja, du är supersöt men kan du vara tyst och trött istället???
Efter att jag viskat mig igenom varenda bild i hans favoritbok baklänges så blev han i alla fall tyst. Han såg fortfarande inte så trött ut, men eftersom han inte sa något längre så la jag honom i sängen. Jag sa godnatt, stängde dörren och tänkte: "Nu händer det, det här kommer bli den första babysiten som han inte kommer kunna sova och som jag inte kommer kunna hantera." Jag förväntade mig skrik, gråt, en lång kväll springandes upp och ner för de där trapporna. Men nej. Inte ett ord, inte ett ljud. Snacka om världens bästa bebbe! Han var kanske trött ändå.

Och nu kom resten av familjen precis hem. Två sleepovers här ikväll betyder fem barn i huset imorgon bitti vilket betyder inte så mycket sömn för mig. Tur att jag är ledig nu i typ en evighet!

Säger godnatt med ovanstående visdomsord. (Eller ja, trots min trötthet så lär jag nog inte kunna sova på ett tag. Undrar om det är fyra barn i köket eller om det är tjugo. Kan de bara vara tysta? I alla fall sluta skrika? Varför säger inte föräldrarna till dem? Orla har många kompisar varav två är galna, varför var just en av dem tvungna att sova över ikväll? Kan de tänka på att en bebbe sover i huset? GÅ OCH LÄGG ER, KLOCKAN ÄR SNART TIO? Nu blev det tyst. De hörde nog mina inre tankar.) Godnatt igen.
/Trött tjej som tror (eller kanske snarare litar på) ödet.