4 weeks!!!

Gårdagen spenderades på IKEA med Matilda och Anna, på lekplatsen med Gus och på Jack's med Sandra.

Today: Morgonen var precis som vanligt, sedan träffade jag Matilda och vi gick runt lite på Kilburn highroad innan vi gick hem till mig och åt cheesecake och spelade gitarr. När klockan var 12 så hämtade jag Gus på dagiset. Kan ju lova att hemvägen var spännande! Jag gjorde allt för att hålla Gus vaken (för att han skulle äta lunch innan han skulle sova på riktigt). De sista fem minuterna när han höll på att somna så gick jag superfort med vagnen, babblade på och frågade allt intressant jag kunde komma på, sjöng "HUP TWO THREE FOUR/don't fall asleep" medan Gus med halvt slutna ögon svarade "Yes Camilla" eller "I wanna do hup two three four" till allt jag sa. (Förresten, det är helt sjukt hur många gånger han har sagt mitt namn idag, det började imorse med att han sa "bye Camilla" typ åtta gånger och sen har det bara fortsatt!) Hur som helst, jag klarade utmaningen och han somnade aldrig helt! 

Väl hemma värmde jag lite mat till honom, han åt duktigt, men sen blev det lite jobbigt. Han ville inte gå och lägga sig och började gråta och skrika om att han ville ha sin mamma och att hon skulle lägga honom. Detta var typ första gången han verkligen grät ordentligt när det bara var vi två, men det gick ändå bra. Efter lite tröstande som inte ledde någon vart så lyfte jag upp honom, gick och la honom i spjälsängen och efter lite mer gråt så lugnade han sig och somnade.
Sedan gick det nästan två timmar (fattar inte vad jag gjorde då för det kändes som tio minuter) tills han vaknade. Då var han lika glad som vanligt och vi lekte lite i köket men mestadels ute i trädgården. Vid kvart i fem kom de andra hem, Clare lagade kvällsmat och jag gjorde typ ingenting, diskade lite. Sedan åkte de för att hämta Orla och när de kom tillbaks åt vi. That's it!

Utmattad efter en lång dag med Gus, sitter jag här och ser fram emot många timmars nattsömn. Men först blir det att fira FYRA VECKOR med Matilda! Det går inte att sätta ord på det egentligen, det känns ju som man har varit här jättelänge men ändå inte, men en elftedel av tiden är hur mycket som helst. Jag minns den där dagen så tydligt, en tidig morgon på tågstationen, tunga väskor på flygplatsen, pirr i magen när flyget lyfte, exakt hur alla såg ut för första gången jag träffade dem på flygplatsen, den långa tågresan, middagen med föräldrarna, känslan i magen när jag skulle sova min första natt i mitt nya hem i London.

Jag känner mig så extremt nostalgisk, så jag vill inte ens tänka på hur jag kommer låta om några månader.
Nu ska jag och M fira 4 veckor över Skype genom att äta donuts. Fint liv!!!! Kram på er.